De där väskorna hjälper till

Det är ganska sällan jag unnar mig att stanna upp och alltså på riktigt, RIKTIGT reflektera över att de faktiskt ska bli två, våra barn. Men när de där resväskorna levererades hem och jag ställde dem bredvid varandra slog det mig verkligen. Oj, oj. Det är på riktigt. Det är väl just därför de där förberedelserna är så värdefulla för mig, det blir mindre abstrakt. 

För Hanna är det också små steg på vägen. Hon älskar sin väska och undersöker då och då också Pyttes, som hon är så noga med att ställa undan i väntan på.