En kärleksfull ångvält

Ja, vilken showtime det blev! Lillebror krabat satt inte stilla många minuter utan var verkligen ööööverallt. En riktigt glad kille som lekte och sa "mamma" och "pappa" medan han pekade på oss. Hanna var lite deppig när skypen var slut efter intensiva 25 minuters lekande. Hon kände inte att hon var färdig, inte alls. Så det var roligt att kunna peppa henne med att vi hade några filmer att spela in till lillebror, vilket vi sen gjorde på vår baksida efter skolan. 

Denna gång var sådan fart och fläkt att jag fortfarande känner mig som överkörd av en ångvält, fast en väldigt kärleksfull sådan. Vi hann inte ställa några av våra praktiska frågor alls och det känns ju lite roligt ändå. Vilken fröjd att få se honom skratta och busa och ännu större fröjd att veta att vi betar av tid bakom oss. Framåt, framåt!