Drömmar om sommaren

En stor målbild för mig i denna adoptionsväntan har varit att se oss fira påsk hos min släkt i Gällivare. Så blir det inte nu, när den visionen föddes trodde vi att vi skulle ha varit hemma tillsammans åtminstone ett halvår.

Hanna har ju varit i Gällivare och Piteå ett par gånger. Men nu har vi många "första gången" med Alfred framför oss. Jag längtar så efter att vara tillsammans med barnen i spåren där jag gått som barn, få se dem leka och kivas med sina sysslingar. "Bara vara" och knyta an de där släktbanden. Ja, jag får verkligen bilder framför mig och längtar ännu mer.

I dag var himlen klarblå och solen sken. Så jag påmindes om sommaren! Jag är väldigt peppad på att kunna åka uppåt i sommar i stället. Så är jag lite nördig i och med att vi skaffat en elbil som vi är galet nöjda med och tycker det ska bli kul att testa en riktig långkörning med den. Vi ser framför oss att förutom att vara lite mer planerande när det kommer till laddning och räckvidd får man se det som att det inte bara handlar om att komma fram till en plats utan också små äventyr och minnen på vägen dit.

Ja. Jag drömmer, drömmer, drömmer. Snart är vi där och vare sig vi nu är sex veckor eller tolv veckor från Taiwan så har vi sedan varandra resten av våra liv. Men skvallra inte för några högre makter att jag resonerar så, sex veckor från resa är det som gäller. Ok?