Ofrivillig boot camp inför karantän

Vi har varit rätt knockade hela familjen de senaste dagarna men nu börjar det gå åt rätt håll. I dag är första dagen som ingen av oss haft feber, hurra, hurra. Men mest har det varit säng- och soffläge för alla tre.

En sån här gång är man extra glad att bo nära farmor och farfar som kunnat handla både mat och lördagsgott och dessutom hämta ut paket. Jag har köpt en ordentlig ryggsäck och ordentliga skor inför resan samt lite andra nödvändigheter och nöjen.

En grej jag beställde från apoteket var sådana träningsstretchband (varför har jag inte haft det på hemmakontoret?). Det fick mig att tänka på att om vi är i karantän är det nog bra både för Hanna och oss att ha så fasta rutiner som möjligt. Träna, frukost, dusch, skolläxa, lunch, vilostund med frukt, plocka fram ny överraskning hemifrån att leka med, middag, ringa hem till Sverige, leka innan läggdags osv. 

Man vill förstås inte att dagarna ser helt lika ut, men ändå att det finns en trygg rutin att följa så att dagarna ändå går utan att vi blir tokiga. Ja, den här ofrivilliga karantänen lär oss lite. Inte så att vi går varandra på nerverna, Hanna accepterar imponerande väl att vi "är så tråkiga" (sjuka, samma sak i sexåringens värld), men ändå att man gärna hade haft lite mer energi att kunna göra dagarna mindre långsamma. 

Min vy från sängläge:

I fredags landade Hannas personbevis på lådan, så i morgon ska jag kika vad vi har kvar av visumansökan och annat. Hoppas vi får vårt datum veckan som kommer, så kan vi börja boka biljetter och ansöka om visum. Nu när vi haft corona kanske man till och med vågar åka till Stockholm för att hämta visum, i stället för att det skickas med posten.