Resfeber light

Jag har haft två orosmoment i början av veckan, resfeber light om man så vill, men där jag känner mig lugnare nu.

1. Det började med att jag blev varse om att en covidinfektion kan ge positivt utslag på PCR-test i flera månader efteråt! På det fick jag bekräftat det jag misstänkte  att utan negativt PCR-test, ingen inresa i Taiwan. Inga bevis på genomgången infektion i världen spelar någon roll. Utifrån den information jag hittat, ska det ändå vara relativt ovanligt och infektionen har oftast gått ur kroppen ganska snart efter genomgången infektion.

2. Migrationsverket. Vårt ärende kom ju in till dem 10 januari, anade vi men har stått utan någon form av återkoppling. Tystnad när jag mejlade förra veckan. Fick ändå generellt svar via Facebook igår, väldigt snabbt ironiskt nog, att svar på mejl brukar ta 3-4 veckor(!). 

Jag försökte ringa några gånger igår men det var en halvtimme telefonkö och jag behövde in i möte. Sedan när jag kunde försöka igen hette det att "många ringer, prova senare istället". Klick, repeat, klick, repeat. I dag kom jag fram efter några försök och en halvtimme i kö. Först fanns inte vårt ärende, men sen fanns det visst och beslut fanns, positivt sådant. Det hade fattats så sent som i förrgår, så ligger nog i lådan snart. 

Medarbetaren jag pratade med  hävdade envist att nu behöver pojken besöka "svenska ambassaden i Taiwan" och fotograferas och sedan fylls en ansökan i med handläggningstid på 5-6 veckor, annars kommer han inte in i Sverige. Jag förklarade att det stämmer inte, inte enligt vår tidigare adoption, vår organisation eller andra som nyligen adopterat. Men han hade jobbat på Migrationsverket i elva år och sa att "så är det". Jag tackade för informationen och sa att jag undersöker det närmare "även om jag har svårt att tro att du har rätt". Vi var överens om att vi inte var överens, kan man säga. Jag kollade våra instruktioner senare och såg att det vi behöver ha med oss, är ett papper vi har till gränspolisen där det framgår att vi inte behöver ett sådant kort till uppehållstillstånd som mannen i luren envist hävdade. Adoptioner är undantagna. Slutet gott.

Jag kan också meddela att denna vecka gått hiskeligt fort. Det borde inte vara psykiskt möjligt, men det är sant. I helgen ser vi till att förbereda nytt mejl till resebyrån och kolla alla papper vi har till Taipei Mission så det bara är att swosha iväg pappren när vi får klartecken. Om några dagar hoppas vi på riktigt, riktigt glada nyheter!