Boktips: Jag önskar dig ett vackert liv

En vän lånade mig som sagt boken Jag önskar dig ett vackert liv. Boken innehåller brev från biologiska mödrar på mödrahemmet Ae Ran Won i Sydkorea. Breven har de skrivit till sina barn.

Det knyter sig lite i magen att läsa breven. Mammorna gör något av det svåraste som en förälder kan behöva göra. De måste säga hejdå till sina söner och döttrar och lämna över dem i andras omsorg.

Det är väldigt känslosamma och uttrycksfulla brev. De innehåller kärlek, förtvivlan, sorg och hoppfullhet.
"Mitt hjärta kan varken skratta eller gråta. Sången som jag brukade sjunga för dig och hjärtat med vilket jag brukade vänta på dig, alla de är värdelösa nu utan dig", skriver en mamma till sitt barn som hon kallar sin blomma. Många skriver förlåt. "Jag är mor, utan rätt att vara mor. Jag tror inte att det finns något att säga annat än förlåt", skriver en annan mamma.

Det är en stor bit av mig som kan känna att världen i stället för adoptioner i första hand borde jobba hårt för att biologiska föräldrar, framför allt mammor som det ju ofta handlar om, ska kunna behålla sina barn. Att det inte är skamligt att vara ensamstående, ogift, eller lågutbildad, att det finns ett skyddsnät för den förälder som står ensam och svag. Även om mycket förändrats, så ser det inte riktigt ut så i dag.

Var det så att internationella adoptioner inte fanns, tack vare skyddsnät i hemländerna, eller var ännu mycket krångligare, så kanske jag och min man fortsatt med ivf-försök efter ivf-försök tills det fungerade. Men nu ser jag inte det som ett bättre alternativ för oss än att adoptera. Jag hoppas att vår son eller dotter, hur han eller hon än kommer till vår familj, kommer att känna att här är det meningen att han eller hon ska vara. Att vi alla tre är på rätt plats.

Det finns så många stora frågor när det gäller adoption och för mig känns det viktigt att inte gå in i processen med skygglappar. Det skulle nog vara väldigt svårt för någon, ja förutom min man då, att övertala mig att inte adoptera när vi väl bestämt oss. Men det känns ändå viktigt att tänka på att adoption är något komplext, att det inte bara är att ignorera det som är svårt att läsa om bara för att jag har bestämt mig.

Ett sätt att vända på det är ju att fundera på varför vi ska gå igenom ivf-försök, eller liknande medicinska processer, när adoption är ett annat sätt att bilda familj på.