Konstiga husdjur och annat huvudbry

Jag har haft en period nu när jag inte googlat särskilt mycket på vare sig ivf eller adoption. Det är som att jag inte kommer någon längre vart just nu och det är rätt skönt. Det finns en del frågor jag har, både rätt privata och allmänna, som jag vet att vi får svar på längre fram. Jag behöver inte grubbla över det nu, det löser sig sedan.

När det kommer till ivf:en så ska jag ringa kliniken i morgon. Om jag räknat ut det rätt så är det dags för vår nästa ivf runt 25 februari. Första sprutan ska tas andra mensdagen. Då våra ägg sett starka ut men visat sig vara svaga vill jag gärna veta om vi har chans att få två ägg insatta. Det som talar emot det är vår ålder och att jag nu ätit äggförstärkare. Det som borde tala för det är att inget av våra befruktade ägg har överlevt många dagar utanför kroppen, inte de två som satts in heller i och för sig. Det här är troligen vårt sista försök. Vi vill kunna greppa efter så många halmstrån som möjligt.

En av alla frågor jag har när det kommer till adoption är att jag börjat undra över hur organisationer i andra länder ser på husdjur i hemmet. Ses det kanske som smutsigt att ha katter? Eller visar det bara att det är ett kärleksfullt hem? Alla länder, till exempel Taiwan som vi börjat snegla mer på, har ju inte en kö utan mer att man väljs utifrån vilka man är. I Taiwan är det den biologiska mamman som väljer vem hon vill ska adoptera hennes barn. Är katt ett vanligt husdjur i Taiwan? Eller är det konstigt, som att man skulle ha en emu eller sjöjungfru hos sig?