Första klädesplagget

Röd panda, eller liten panda som den också kallas.
Denna hette Karl, haha, så jäkla söt!

I dag är en sådan där dag när jag med nöd och näppe tagit mig igenom arbetsdagen. Jag har ont i halsen sedan drygt en vecka tillbaka och har gått från att låta som en kedjerökare till att låta som en 93-åring med darrig röst. Men jag har pratat med vårdcentralen som inte släpper in mig så länge jag inte har feber, ungefär. Jag knogar på men ska försöka att gå hem efter halva dagen i morgon om det inte blir bättre.

Jag konfronterade dem inte, storkarna,
de verkade knappt notera att jag var där.

Apropå att vara sjuk eller inte så fick jag papper från försäkringskassan i dag om att jag ska fylla i en blankett om jag är intresserad av att söka sjukpenning för den period som jag varit sjukskriven i samband med ivf:en. Jojo, inte är det något som serveras på silverfat här inte. Hoppas bara att de inte hittar på att jag inte ska ha någon ersättning. Det blir en så himla skral månad då.

Det blev en blå, liten, t-shirt med en snöleopard på!

Helgen tillbringades som tidigare sagt på västkusten, i Lysekil. Vi hade det riktigt mysigt trots min evinnerliga hosta och heshet. Vi besökte bland annat ljuvliga Nordens Ark där vår vän arbetar. Det är en stiftelse som jobbar för att ge utrotningshotade djur en framtid.

Vi spanade på både söta och fula djur och så fick vi se snöleoparder matas. Det fanns allt från hackspettar till tigrar där. Så fanns det storkar. Vi och storken har ju en liten beef, som ni vet. Men vi höll oss i skinnet. No hard feelings där och då.

I presentbutiken köpte vi en present till vårt blivande barn. Första klädesplagget! Det kändes inte jättemärkvärdigt där och då utan ganska naturligt. Men nu i efterhand känns det lite speciellt att den lilla tröjan är tänkt att stanna i vår familj. Vi kommer att vika in den i garderoben och ta fram den när det är dags att börja tänka på sådant. Kanske en kort stund någon gång tidigare, bara för att få drömma och få en glimt av framtiden. Men nu kommer det nog dröja ett tag innan nästa klädesplagg till vårt blivande barn.

PS. I dag är vi båda två i princip klara med våra livsberättelser till adoptionsutredaren. Båda har vi begränsat oss till två A4. Det känns som att rätt mycket kommer falla på plats vid intervjuerna.