Röd panda, eller liten panda som den också kallas. Denna hette Karl, haha, så jäkla söt! |
Jag konfronterade dem inte, storkarna, de verkade knappt notera att jag var där. |
Det blev en blå, liten, t-shirt med en snöleopard på! |
Vi spanade på både söta och fula djur och så fick vi se snöleoparder matas. Det fanns allt från hackspettar till tigrar där. Så fanns det storkar. Vi och storken har ju en liten beef, som ni vet. Men vi höll oss i skinnet. No hard feelings där och då.
I presentbutiken köpte vi en present till vårt blivande barn. Första klädesplagget! Det kändes inte jättemärkvärdigt där och då utan ganska naturligt. Men nu i efterhand känns det lite speciellt att den lilla tröjan är tänkt att stanna i vår familj. Vi kommer att vika in den i garderoben och ta fram den när det är dags att börja tänka på sådant. Kanske en kort stund någon gång tidigare, bara för att få drömma och få en glimt av framtiden. Men nu kommer det nog dröja ett tag innan nästa klädesplagg till vårt blivande barn.
PS. I dag är vi båda två i princip klara med våra livsberättelser till adoptionsutredaren. Båda har vi begränsat oss till två A4. Det känns som att rätt mycket kommer falla på plats vid intervjuerna.
Jag tycker så synd om er!
SvaraRaderaVi är glada att vi har möjligheter. Att adoptera känns jobbigt för att det är en väldigt lång process. Men tanken på att det kommer leda till att vi äntligen blir föräldrar, i sinom tid, är underbart svindlande.
Radera