Kinesiska och Tradera

Hallå, hallå. 

Tittar in för att meddela att jag dövar längtan med kinesiskastudier samt billiga budgivningar på storlek 86 på Tradera. Låter det litet? Men han äääär ju en liten gulleplutt! Mätte blygsamma 80 cm i februari vid 22 månader alltså. Hanna var 79 cm vid 15 månader.

Nästa vecka på torsdag är det Skype. Längt, längt.

Slut på meddelande.

Papper på väg mot Taiwan

I dag åkte pappren från Piteå till Taiwan, allt såg bra ut. Man tänker ju att det ska det, men ändå skönt att höra. Vi tjuvstartade i fredags med att fira denna milstolpe, när vi visste att pappren var framme i Piteå. Vi skålade i den champagne vi inhandlat för obestämd milstolpe.

Nu väntar nästa lunta med information och om jag inte missminner mig är det nog snart vi meddelar Migrationsverket och Skatteverket att "vi väntar barn", men först får vi nog sitta lugnt i båten en stund.

Alfreds dag

I morse kom pappren från Taipei Mission fram. Jag slängde mig därför i bilen vid nio (tack gode arbetsgivare för flex och nåt positivt med att jobba hemifrån). Tobias jobbade kväll, så då hann han fota/scanna av och skriva ut kopiorna på pappren från Utrikesdepartementet och Taipei Mission samt lägga i kuvert till Barnens Vänner. Jag hade förberett och köpt REK via nätet igår (sååå smidig funktion!). På lunchen åkte jag tillbaka till Ica med breven, som blev hela tre till antalet! Bara fotoalbumet som är till vår ansökan tog rätt stor plats, med 3D-klistermärken och så där. Ja, det var en sån där grej som var skön att komma på igår eftermiddag och inte i dag att "Oj, det här borde vi ju ha bundit ihop på något sätt" men presentsnöre hittade vi till skillnad från tejp som jag letade i hela huset för att kunna tejpa fast REK-lapparna på kuverten. Men det var ju skönt att ha insett före första vändan på Ica så att säga. 

Förmiddagen blev liksom sluttampen på denna etapp och bland det roligaste med att akten gick från oss i dag, var att det faktiskt är Alfred Jian-Ans födelsedag. Jag fick därför med mig två Budapest-bakelser från Ica samt ett grattis-kort. Så lunchen kunde avslutas med varsin bakelse (Hanna hade hunnit lämnas på förskolan) för att fira Alfreds födelsedag och milstolpen i adoptionsprocessen. 

Alfred och farfar delar födelsedag, så i helgen mini-firar vi lite tillsammans med god mat och enkel tårta. Så får Hanna öppna paket till både sig och lillebror.

Jag frågade Barnens Vänner om när de gissar att resa kan bli aktuellt, att vi själva tänker någon gång mellan augusti och oktober och det tyckte hon lät som en rimlig gissning. 

Jag börjar sakteliga landa i detta. Att kunna andas utan någon tidslinje att jaga. Äntligen har vi fått iväg våra papper, förhoppningsvis saknas inget eller så, och vi kan pusta ut åtminstone vad gäller mycket praktiskt innan nästa steg. Och för mig är landa i detta avseende förstadie till njuta skulle jag säga. Få njuta av att vi snart är på väg, få njuta av att "boa" och planera här hemma, få njuta av längtan efter vår tvååring Alfred Jian-An. 

Nu, sen och alltid

Ett till barn. Fattar vi rätt beslut? Hur kommer han känna inför adoptionen, inför oss? Kommer våra barn trivas tillsammans? Som ungdomar? Som vuxna? Som syskon och familj. Kommer den ena kräva och få mer uppmärksamhet än den andra som kommer känna sig åsidosatt? De frågorna och fler susar på en motorväg genom huvudet, genom kroppen.

Då hajar jag till och kroppen påminner mig om att just så här kändes det förra gången. Ungefär fram till flygresan när jag kom på att "Oj, vad är en 1,5-åring i för utvecklingsfas? Vad behöver hon och tycker om i åldern hon är nu? Hur tar man egentligen hand om ett litet barn?". Det blev liksom väldigt  konkreta frågor, i stället för de stora som kommer allt eftersom.

Även om den motorvägen existerar, tänker jag på att jag känner mig stärkt i att det blir bra. Att vi är en familj, att vi är människor och att jag och Tobias ska vara de bästa föräldrar vi kan och förmår vara för just våra barn vad som än dyker upp. Nu, sen och alltid. Jag har en förhoppning om att det kommer räcka långt.

Äntligen måndag-läget

Då är man lite i ett sånt "Äntligen måndag"-läge, fast ska sägas att jag njutit av helg. I morgon hoppas vi akten skickas från Taipei Mission, enligt det spårnings-id jag har verkar den inte lämnat kontoret ännu. Vi har skrivit ut kopiorna, så det ligger på vänt så att det och akten kan skickas med racer-fart sedan.

Ja och hurra, äntligen måndag! 

Vårt lilla Stockholmsmaraton

06.45: Vinkar av Hanna hos farmor och farfar.

07.00: Tar bilen till Uppsala.

08:09: Sitter på tåget till Stockholm. 

08.50: Köper take away-frukost på centralstationen.

09.10: Känner oss lite fåniga, men börjar ensamma (väldigt tidiga) bilda en kö till Utrikesdepartementets legalisering som öppnar 10.00.

09.14: Oj, så tidiga var vi inte. Nu är fyra personer bakom oss i kön.

09.30:Drygt 20 personer står bakom oss.

10.00: Välkomnas in av vakt, tar varsin kölapp. Legaliserar nio dokument.

10.09: Färdigt! Nu styr vi kosan mot Sveavägen.

10.30: Har tittat in på ett par ställen som inte har kopiering och nu kommit till Sveavägen 81 där koperingscenter ligger och vi kan kopiera UD:s klistermärken. Nio sidor.

11.15: Varit framme vid Taipei Mission, Sveavägen 166, sedan en kvart men går ni upp och kollar om det är ok att vi är tidiga. Det är ok. 

11.33: Kliver ut från Taipei Mission! Äter lunch innan hemfärd med pendeln från Odenplan.

14.20: Hemma igen!

Till Taipei Mission har vi utöver originalhandlingarna lämnat en kopia till dem samt kuvert och rek-lapp så de skickar originalen, med sina stämplar, tillbaka till oss. Vi valde expressleverans och senast om en vecka bör vi ha fått tillbaka pappren. 

Vi kom på ett life hack och det är att vi skriver ut dokumenten själva i stället för att kopiera på biblioteket, i och med att NP mejlat oss dessa. Sen kompletterar vi med sidorna som innehåller UD:s och Taipei Missions stämplar genom att scanna med telefonen och skriva ut. Perfekt ju! Rek-lappar, vi behöver nog dela upp pappren i två, kan vi dessutom beställa via app och skriva ut innan. Originalet och kopiorna skickar vi sedan till Barnens Vänner som i sin tur skickar till Taiwan.

Bara att spänna fast säkerhetsbältet

Papper hämtade från NP, sista checken och förberedelser inför i morgon avklarade. Det har känts stressigt fram till nu men nu känns det nästan högtidligt. 

Jag hinner till och med tänka på att vi ska få bli föräldrar till ett till barn, att vi ska få varandra. Det är fjärilar i magen och så vansinnigt nervöst. Ska vi få uppleva allt detta stora en gång till och vad i allsin dar ger vi oss egentligen in i? Två barn. Två fantastiska barn. Och två livrädda, överlyckliga föräldrar. Ja, det är väl bara att spänna fast säkerhetsbältet och hänga med i åkturen.

För just ja, vi har ju fått första datumet för Skype dessutom. Det blir i början av maj.