Nu räcker det

Den här gången var det en nära vän till min man. Vi var inne i en affär när det ringde. Jag visste direkt. Det handlar väl inte om att det sitter i ryggmärgen, utan bara att jag hela tiden är på min vakt. Det är som att sova med ett öga öppet, redo att värja sig från faran. Men det går ju inte att gömma sig för vänner. Jag bara väntade på att kallpratet om husköpet och bröllopet skulle vara över och fick efter några minuter höra de väntade orden: "Är det sant? Grattis, vad roligt".

Fast jag var beredd, så knöt det sig i magen. Jag skakade bara på huvudet, suckade uppgivet. Var tvungen att gå ensam, planlöst mellan hyllorna för att inte ställa till en scen. NU RÄCKER DET! DET RÄCKER! Vem är det som driver med mig?! När de lagt på frågade när jag de ska bli föräldrar och jo, visst är det nio månader efter smekmånaden. Give me a break.

Jag tror det blev extra tungt eftersom vi träffat en annan vän och hans vackra, gravida tjej igår.

Nej, varken avundsjuka eller missunnsamhet är klädsamt. Det kommer rinna av mig så småningom. Innerst inne är jag förstås glad för deras skull, de får ju uppleva det som en annan så innerligt längtar efter. Men just nu orkar jag inte tänka rationellt, vara vuxen. Det känns som att vi står i kö, väntar på vår tur. Och så tränger sig precis alla andra före. Så ologiskt, men känslor är ju sällan logiska. Nu har min underbara man tappat upp ett bad till mig. Han vet precis vad en ledsen fru behöver.  

Vad sägs om en motionsrunda?

Ett intensivpass med Clearblue?

Går in på Apoteket för att köpa äl-tester.
Hittar de under kategorin motion. Förvisso under "Hälsotester/motion". Men ändå. Jag skrattade gott till kassörskan, som inte hade lika roligt åt det. Varför träffar jag alltid sådana torrbollar?

Jo, vi tänkte prova äl-tester en sväng. Det är på mannens initiativ den här gången. Och ja, varför inte. Jag har inga förväntningar på att det ska ge oss önskat resultat. Men det skadar ju inte att testa någon gång då och då. Vi har provat enstaka gånger tidigare, men bara använt billiga tester. Jag tror att de är minst lika bra, de är ju däremot inte lika lättlästa som de digitala. En smiley går ju inte att tolka fel (det skulle väl vara om man råkar läsa den upp och ner, hehe).

Men jag måste säga att jag blir lätt illamående av en slogan på Clearblues förpackning: "Bli gravid snabbare". Åh! Att jag inte tänkt på det tidigare. Fräckt och osmakligt av Clearblue, är min åsikt. Men ja, anything goes när man ska tjäna pengar på fölk som inte lyckas bli gravida antar jag.

Vikten och barnlösheten

Jag har blivit lite sundare.
Men jag säger sällan nej till tårta.
Vilket i och för sig är ganska sunt, kan jag tycka.

Det finns läkare som sagt till mig att det kan underlätta att bli med barn om jag går ner lite i vikt. Det där har legat som ett ok över axlarna ibland. "Tänk om"... Jag har inte haft många kilos övervikt, men sedan jag och maken träffades har pilen på vågen pekat stadigt uppåt. Det beror på några saker, bland annat: nykär, slutat snusa, lat.

Jag vet att det allra bästa är "lagom av det mesta". Lagom motion, lagom portioner. Men jag har inte riktigt kommit till skott med det. Förrän i höst. I början av september månad har jag kört den här 5:2-dieten. De senaste veckorna har jag kört 6:1. Nu har jag gått ner åtta kilo sedan starten, vilket innebär att jag nu väger 65 kilo till mina 165 centimeter. Alldeles lagom för mitt välmående och min självkänsla. Nu ska jag bara komma ihåg den där detaljen med att börja röra mig lite mer och så småningom fasa ut 6:1-dieten. Portionerna de övriga dagarna har jag hittat rätt storlek på nu, vilket förstås också gör sitt. Skulle jag mot all förmodan bli gravid, så skulle jag ju strypa allt vad dieter heter omedelbart.

Jag tror att det är få som lyckats undgå vad 5:2 innebär. Men det betyder i alla fall att man äter normalt fem dagar i veckan och fastar (äter mycket mindre) de andra två dagarna. Det spelar ingen roll vilka två dagar man väljer (det går att ha måndag och onsdag ena veckan, för att sedan byta till tisdag och torsdag nästa vecka). Jag har inte kört så strikt, men det är 500 kalorier man kan äta under fastedagarna. Jag brukar skippa frukost (men man kan dricka kaffe, te, vatten så mycket man vill under dagen) och i stället äta lite till lunch samt lite middag. Min make har provat 5:2, men han blir för trött och slutade därför rätt tvärt.

Hittills har ju inte de där bortlurade kilona utmynnat i en graviditet. Men jag tror att fastan fått mig att känna att jag kan åstadkomma något med min kropp. Det är en inte helt ofärdig tanke. Visst, jag skulle mycket hellre vara gravid men nu är jag inte det. Då är det en liten tröst att jag åtminstone kan komma i mina gamla kläder igen. Och så blir jag ju piggare, vilket innebär att man orkar med lite mer av både det ena och det andra (Ja, SEX då alltså för att tala klarspråk).

Tack för att du frågar

Jag har ett sånt där himla bra jobb, där jag får träffa många människor som har mycket att berätta. Häromdagen pratade jag med en kvinna som berättade att hon har fyra barn. Min spontana reaktion var "Åh! Vad roligt med så många barn." Kvinnan undrade om jag och min man har barn och jag sa att vi inte har det ännu. Då frågade hon direkt om vi hade svårt att få barn.

Jag blev så paff, men sa att jo, det hade vi. Hon var så vän och sa bara "Det löser sig". Jag blev inte alls arg på henne, utan kände bara TACK! Tack för att du frågar om vi har svårt att få barn.

Jag vet inte om det är en viss kulturskillnad, eller om det bara handlar om den här kvinnan som person. Men hon kommer hur som helst från Indonesien. Och det var första gången jag träffade henne. Jag förstår, andra hade kanske reagerat med sorg eller ilska. Det beror också på när och hur någon frågar, förstås. Här tror jag att hon läste av mig ganska bra.

Jag har spelat ut samma kort, "inte ännu", till andra personer som inte alls tagit det vidare så modigt som hon gjorde. De har i stället kommit med:
1. Man ska inte vänta för länge!
2. Det är bra. Man ska inte ha för bråttom!

Tankarna runt 28:e dagen

Alltså det är runt dag 28. Jag kommer inte ihåg exakt när det var mensen kom sist, vilken som var första dagen och jag vet att jag inte borde hoppas. Eller ja, hoppas och hoppas är det klart att man alltid gör. Jag vet att jag inte borde tänka på det. Men det var i dag som det slog mig, att "borde inte mensen ha kommit nu?", och jag håller på att spricka av nyfikenhet.

Samtidigt är det som en slags limbo, ni vet. Varför plågar jag mig själv med hoppet? Tänk om, tänk om ... Håller tummarna så knogarna vitnar. Men så snart jag kommit in i dessa tankar tänker jag att det nog snarare är att dag 28 är om någon dag (som det brukar vara) och det är ju för jävla trist. Och så kommer den molande mensvärken smygande, jag kan ju nästan känna det under tiden som jag printar ner dessa rader. Men innan den "riktiga" dag 28 kommer har en ju hunnit fantisera ihop både barnkammare och dagisplats.

Jag har inte sagt nåt till maken i alla fall, den missen har man ju gjort några gånger förr så att säga och så blir man en sådan party pooper när det visade sig vara falskt alarm.

Den här gången skulle det vara sinnessjukt om vi ens blev med barn. Runt ägglossningen, ja jag kan nästan säga över huvud taget denna månad tror jag, har vi haft sex en gång. Det måste vara något slags bottenrekord under denna tvåårsperiod. Anledningarna är några, dels har vi träffat vänner på olika håll, dels haft främmande. Men främsta anledningen är att jag varit nära att gå in i väggen på grund av jobbet och det är ju inte direkt upphetsande, vill jag lova. Nej. Det är tröttsamt och nedstämt så det förslår. Men nu är jag på väg uppåt! Så snart blir det åka av igen.

Tre timmar senare: och där kom mensen! Med full kraft, dessutom. Brukar få nån slags varning. Ridå! 

13 möjliga sätt att bli gravid på?

Få saker får mig att känna mig så osexig som ett stort munsår. Det är inte en millimeterliten sårskorpa, som kan förväxlas med ett litet födelsemärke eller blåbärsrester. Nädå, en massa blåsor kliar, svider och täcker halva överläppen. Come to mama.

Nu har det gått ganska precis 23 månader sedan jag slutade med p-piller. I dag på väg hem från jobbet började jag tänka på en lista över vad jag skulle kunna tänka mig att göra för att lyckas bli med barn inom 24 månader. Kommer du på något helt vansinnigt, utanför din bekväma zon, som du skulle sträcka dig till att göra för att bli med barn fortare?

Här är min lista över 13 saker jag skulle överväga att göra
om det kunde hjälpa mig att bli med barn inom två år:

• Ha feta munsår i två månader varje år.
• Gå i kyrkan varje söndag. I resten av mitt liv.
• Ha sex offentligt (med min make, förstås).
• Uppfinna en tidsmaskin.
• Sätta mig mitt inne på H&M:s golv och bajsa.
• Läsa alla böcker skrivna av Björn Ranelid
• Äta 28 skalbaggar och 17 maskar.
• Ha på mig mina kläder ut och in under ett års tid.
• Sova i sopor en månad i streck.
• Elda upp 100 000 kronor.
• Bli pruttad i ansiktet. Tusen gånger. Okej, hundra i alla fall.
• Se alla avsnitt av såpan Glamour. Tre gånger om.
• Sluta använda internet och sociala medier.

Också ett sätt att säga det på

Haha, Solsidan alltså. Ove och alla hans oneliners. "Antingen är det inte tobak i pipan eller så är ägget löst".