Resetips att ta fasta på

I adoptivgrupp jag är med i finns dokument med "bra att tänka på"-dokument sen i höstas gällande att resa i pandemin och mycket är antagligen aktuellt fortfarande.

Här är några av tipsen, kopplade till första tiden:

- Inför avresa. Fota PCR-testet och resebeviset, spara i telefonen.

- Fyll i hälsodeklaration hemma (tidigast 48 h innan ankomst, senast innan inceckning). Fota av och spara i telefonen.

- Koppla ditt kontokort till apparna ubereats och foodpanda, som du laddat ner.

- På flygplatsen behöver du 1000 TWD till karantäntaxi och pengar till simkort. För 980 TWD får du 30 dagars taiwanesiskt simkort med fri surf. Många är nöjda med Chungwa Telecom. Ha koll på den lapp du får med, med ditt nya telefonnummer. 

- Ha alltid adress till karantänhotell lättillgänglig, du behöver fylla i den på flera ställen.

- Får preliminärt testa oss direkt på flygplatsen och får med varsitt test som görs på karantänhotell enligt instruktion.

- I taxikön fylls adressen till karantänhotellet i en gång till. Vi blir sprejade.

- Alltid telefonen påslagen.

Tiden på flygplatsen blir drygt två timmar. Så är antagligen i princip läggdags när vi kommer till hotellet i och med att vi landar ungefär 17.30 lokal tid. Det är verkligen en målbild, att verkligen få lägga huvudet på kudden första kvällen. Hanna och jag gjort en krysskarta för tiden i Taiwan också, den blir nog en trygg rutin.

Pippi och Greta

Nu kryssar vi för fullt, bara fem dagar kvar ju. Vid nattningen ville Hanna gå igenom flygresan och första karantäntiden, hon förstår verkligen att det börjar dra ihop sig. Vi har städat, städat, provspelat Uno med viss dramatik, och packat ned en del av leksakerna under mindre dramatiska former. Vid städningen hittade jag äntligen en av Hannas tröjor som jag letat här och där i säkert en vecka! Den låg på fönsterbrädan bakom gardinen i tv-rummet, att jag inte kollade där först?! Haha. Vi har också kollat av att packningen får plats i bilen. Det är lugnt.

Det faller sig så smidigt att Bookbeat erbjuder en gratismånad just nu. Perfekt när jag inte är så sugen på att packa ner många böcker men har mycket tid att frossa i dem. Jag har laddat ner cirka 20 ljudböcker, ovant men kommer nog bli bra inte minst vid flyg och broderande. Jag ska försöka lyssna i stället för att scrolla i böckerna. 

Igår var vi också in till Uppsala där vi köpte vykort med Pippi och en intressant bok som heter "Sweden A country less ordinary". På engelska berättas det om Greta Thunberg, den samiska kulturen, metoos genomslag, modern design osv. Till fostermamman har vi köpt ett halssmycke, ett litet hjärta inuti ett stort känns symboliskt. Så blir det ett par påsar med svenskt godis också till fosterfamiljen. 

I Uppsala hölls en manifestation för folket i Ukraina. Jag blev rörd och det kändes viktigt att stanna upp och visa vårt stöd en stund, att förklara solidaritet för Hanna.

Samma gamla regler

De senaste dagarna har det förstås varit svårt att ha annat än Rysslands invasion mot Ukraina i tankarna. Men vardagen och adoptionsprocessen rullar trots allt på. 

Vi gladdes åt senaste nyheterna att karantänhotellsnätterna från 7 mars minskar från 15 nätter till 10. Glädjen blev dock kortvarig sedan jag kontaktade Taipei Mission som beklagade att behöva meddela att det gäller dem som anländer Taipei från och med 7 mars. För oss som kommer 5 mars gäller fortfarande gamla reglerna. Nåväl, det hade bara varit en bonus att släppas ut tidigare.

Veckan som följer kommer vara hektisk på jobbet inte minst. Så kommer vi höras av med Barnens Vänner för att checka av sådant vi inte får missa. Tidigast 48 timmar innan  avresa, men senast före vi checkar in vårt bagage, ska vi fylla i en hälsodeklaration  till Taiwan där vi också laddar upp våra vaccinationsbevis. I dag köpte Tobias och Hanna ett par av de sista presenterna till viktiga personer i Taiwan. Jag är sugen på att ta mig in till turistbyrån i Uppsala för att köpa ytterligare något vykort och symbolisk present, men vi får se.

Om en vecka denna tid sitter vi förhoppningsvis på ett flygplan, redo att landa i Istbabul och promenera mot gaten till planet mot Taipei. Svindlande tanke! 

Sù shí i stället för sushi, tack

Nu har jag mejlat mig själv materialet som jag sparat sedan tidigare från när jag läste mandarin för ett år sedan. Det blir toppen att ha och träna, träna på i Taiwan! "Sù shí" är värdefullt för oss att komma ihåg, eftersom det betyder "vegansk mat".

Den taiwanesiska valutan är hämtad. Biljetterna är utskrivna och jag har checkat av med resebyrån hur tidigt vi behöver avboka om vi, ve och fasa, skulle testa positivt för corona. Det räcker att vi ringer resebyrån när de öppnar dagen för den tänkta resan så löser det sig. Vår kontakt i Taiwan har bekräftat att pengarna till honom kommit in och vi har kommit överens om att han tar med oss på en utflykt när vi släpps ur karantän, om vädret tillåter. Då åker vi i så fall till några närliggande vattenfall tillsammans och det ingår i vår offert. Så mysigt!

Vi, mest jag, fortsätter att fylla väskorna till brädden med lite "bra att ha" och nu är Alfreds bilbarnstol framtagen och redo att monteras i bilen. 

    

Våra visum har hittat hem

I dag hittade våra pass med visum hem igen. Så skönt med "check på den" och bit för bit sjunker det verkligen in. 

I helgen frågade jag Taipei Zoo om man får besöka dem under sin självkarantän-vecka, alltså tredje veckan i landet. Det blev ett nej på den. Men jag frågade i Facebbokgrupp för oss som adopterar från Taiwan och fick många bra utflyktstips, så det ska knappast gå någon nöd på oss. Jag får se till att sammanställa en del, men lite kul ska väl sparas till karantänen också.

Dagarna rusar fram och ändå vill jag förstås vara på flygplanet nu.

Små förberedelser inför den stora resan

Det finns bara Taiwan i mitt huvud nu, konstant Taiwan. Tack och lov går också dagarna fort. 

I helgen har vi packat det allra mesta. Det känns skönt att göra i god tid och då går också att se vad mer som får plats eller vad vi inte vill ta med oss. I dag har jag också checkat av och lagt i mapp de flesta dokument vi ska ha med oss i handbagaget. Tobias har bokat tid för covidtester och reseintyg till dagen före avresa (1000 kronor/person). Provsvaren får vi sedan samma dag som testet gjorts, senast vid midnatt. 

I morgon svänger Tobias förbi Forex och hämtar ut de pengar vi förbeställt inför resan. Redan på flygplatsen kommer vi att behöva en del kontanter. Vi behöver köpa varsitt taiwanesiskt simkort och även ha kontanter till karantäntaxi. 

Jag föreställer mig att första dagarna i karantän kommer vara ganska sköna trots allt, efter denna tid med hjärnan på högvarv och så är vi antagligen rent allmänt trötta. Men sen blir det säkert någon ordentlig dipp för oss alla tre innan det känns bra igen inför utsläpp. Det känns skönt ändå att vi landar runt 17.30 lokal tid, så tar det en stund på flygplatsen förstås och när vi kommer till hotellet är det i princip läggdags, möjligen efter att ha slevat i oss lite snabbnudlar. Jag tänker att det bör bidra till att vi anpassar oss snabbare till dygnsrytmen. Vägen hem är nog jobbigare att ställa om sig till. Planet går runt tio på kvällen och även om vi reser cirka 16 timmar är vi på Arlanda "redan" vid 10.30-tiden lokal tid. 

Ett Nyp mig i armen-moment

Nu är hotellen bokade och jag börjar verkligen kunna njuta av denna resa. Vi har betalt hotellkostnaden som visade sig bli 60 000 kronor ganska precis eftersom det blev euro vi betalade i, alltså lite dyrare än jag trodde men å andra sidan var ju också då den tidigare kostnaden lite dyrare än jag trodde. Jämnt ut.

Eftersom vi är två vuxna vegetarianer och ett barn som är känsligt mot mjölk och ägg kollade jag utbudet nära hotellet i Tainan. Där finns maaaåssor av restauranger med veganskt och vegetariskt utbud. Som om inte det vore nog för ett "nyp mig i armen", så ändrades i dag vårt "pick up date" från 29 till 28 mars. Wow, Wow, Wow ...

Lite Fashion show som avslutning. Hanna och Alfred har fått två tröjor var från  god vän som syr helt otroligt. Vi reste tillsammans med henne och hennes man vid förra adoptionen, så våra barn bodde tillsammans på St Lucy första tiden I sitt liv. Vi flög både dit och hem tillsammans. Det är en ynnest att ha den kontakten och vilken bonus att hon är en sån stjärna framför symaskinen. Här provar Hanna också sin magväska, den kommer passa utmärkt som handväska i Taiwan.

Äh, vad är en bal på slottet?

Det har varit ett ännu större Taiwanfokus i dag än vanligt. Vi inledde ju dagen med att få videosamtala med lillebror. Tyvärr var han både blyg och trött, så vi såg mest bakhuvudet på honom efter att han visat oss julklappen vi skickat som han var så nöjd med. Eftersom han varit krasslig blev det en lösning där han var på fosterfamiljscenter i närheten, tolken på St Lucy och vi hemma i soffan. Ljudet var ingen höjdare, så det innebar förstås också vissa utmaningar. Men vi var glada att se honom, han småglad att se oss och nästa gång vi ses är det alltså på riktigt. Fantastiskt. 

Våra flygbiljetter är så äntligen bokade. I stället för att bli billigare, blev de ett par tusenlappar dyrare än vi trott eftersom vi missat att de priser vi såg innan var exklusive skatter. Klassisk miss. Biljetterna är också avbokningsbara, inte bara ombokningsbara, vilket givetvis underlättar om någon av oss testar positivt för Covid-19 dagarna innan och vi inte får ett nytt resebesked förrän veckan därpå till exempel.  Skulle vi vilja så tillåter biljetterna oss att utöver handbagaget ha med oss 40 kilo bagage per vuxen och 30 kilo bagage per barn. Visst ska jag göra mitt bästa, men det blir svårt att komma upp i! Kostnad för flyg: 29 400 kronor.

Under eftermiddagen kom glada nyheter från vår kontakt i Taiwan, som lyckats pruta ned karantänhotellet ett par tusenlappar och dessutom hittat ett annat jättefint hotell i Tainan när vi bad om något "mindre lyxigt" än Plaza. Vad är väl en bal på slottet, liksom? Det nya hotellet är fyrstjärnigt och ligger närmare barnhemmet (10 minuter i bil i stället för 20 minuter som det är från Plaza). Jag blev dessutom riktigt positivt överraskad då detta hotell ligger nära flera av de utflyktsmål jag hunnit spana in för oss. Vi får gångavstånd till Grand Mazu Temple, där också en mysig och fotovänlig gränd som heter "Snail Alley" ligger. Så får vi även gångavstånd till Chihkan Tower och Shannong Street som beskrivs som "en färgglad gata med söta affärer och kaféer". Hotell- och viss transferkostnad: 57 000 kronor.

I hotellkostnaden ovan ingår tre mål mat per person och dag under karantänen. Transfer från karantänhotellet till "vanliga" hotellet fyra nätter i Taipei, tio nätter på hotell i Tainan. Frukost på hotellen. Transfer från hotellet i Tainan till flygplatsen utanför Taipei (sååååå skönt!).   

Den första offerten vi fick, med Plaza inkluderat och högre kostnad för hotellkarantänen, låg på 70 000 kronor. Så vi är riktigt, riktigt nöjda. Jag tror inte vi hade kommit undan billigare med att leta och boka själva. Sedan hoppas vi att erbjudandet om en gratis utflykt till vattenfall utanför Taipei tillsammans med denna underbara man kvarstår, annars är det en utflykt vi kommer försöka att göra.

Komsi, komsi 4 mars!

Hur många restauranger behöver ett hotell?

I dag kom offerten på hotell under Taiwanvistelsen. Puh. Det är en saftig offert, men riktigt fina hotell. Vi har skrivit och frågat om vår kontakt har något lite mindre lyxigt än Plaza efter karantäntiden i Tainan, så vi kan överväga det också. 

Samtidigt har vi varit beredda på kostnaden och att inte jättemycket som uppfyller ens krav alltid finns tillgängligt så nära inpå. Vi får se vad han säger. Vi kommer inte leta något själva utan kör så det ryker om det är så. Vi kommer ju inte bli besvikna på standarden i alla fall. Eller som Tobias sa "Fem restauranger på hotellet. Lite för lite va?". 

Det är en stor kostnad, men väldigt bekvämt att anlita den här hjälpen och bara få det bokat. I denna offert ingick dessutom transfer ända från Tainan till flygplatsen när vi åker hem. Tryggt och väldigt ostressat. Jag kan berätta mer om hotellen och kostnaderna när vi faktiskt bestämt oss. 

Som det ser ut nu verkar inte tvåveckorskarantänen släppa förrän i mitten av mars. Som jag tolkat det innebär det att vi ju fortfarande behöver åka 4 mars som tänkt, men däremot kan det bli så att vi väl på plats släpps ut några dagar tidigare från karantänhotellet. Alltså samma antal nätter i landet, men färre dygn instängda på ett hotellrum och fler dygn i det fria.

Vad mer? Tobias har pratat med Taipei Mission. Våra dokument är framme och allt ser ut att vara i sin ordning. De tror att de kan skicka det till oss redan på måndag. Skönt! Vi ska också boka PCR-test och i morgon ska jag kontakta resebyrån så får vi se om vi betalar ordinarie biljettpris eller om hon kunnat få ner priset något.

Sist men störst. I morgon kör vi sista skypen med lillebror! Tänk att nästa gång vi träffas är det på riktigt.

Sista rycket på jobbet

Det har inte känts bra på jobbfronten utan rätt stressigt med mycket som ska klaffa innan föräldraledigt. Igår bröt jag ihop en stund över att inget var klart. Så i dag var det en stor lättnad när det äntligen blev färdigt med min ersättare och jag kan börja lämna över. Jag har också meddelat jobbet att jag inte kommer jobba under karantänten i Taiwan även fast jag tidigare trodde att jag skulle vilja det. Den stress jag upplever så här i sluttampen är inget jag kan eller vill ta med mig. När planet lyfter måste mitt fokus vara helt annanstans än på jobbet. Vi vet heller inte hur Hanna kommer reagera på resan och det känns viktigt att se henne helt och hållet. Det hade varit annat om jag bott själva ett hotellrum.

Hannas, min och Alfreds packning är nästan klar, Tobias har i vanlig ordning inte påbörjat sitt ännu. Men det börjar verkligen sakta sjunka in vilken resa vi gör. Först och främst att få bli Alfreds föräldrar givetvis, men också alla andra lager. De känns så många för att räkna upp. Men inte minst tänker jag på Hanna som ska både få uppleva sitt ursprungsland och bli storasyster. Det är stort. Och så förstås Alfreds resa till oss, wow.

Packa allas kappsäck

Först och främst stort tack för alla glada tillrop!

Jag "kontrollerar" det som kontrolleras kan, litegrann. Så i dag har jag packat i och packat ur, omfördelat och funderat. 

Jag har packat ner nästan alla kläder jag ska ha med! Vi går ju från vinter till svensk sommar, mellan 15 och 23 grader, så det var inte så svårt att avvara från garderoben. Nu får jag också en överblick och kan se att mina kläder inte tar stor plats. Det blir i princip långbyxor på flyget, men annars främst klänningar. Ett par shorts att träna i under karantänen. 

Vi är verkligen inställda på att bo tillsammans, men utifall att det inte blir så har jag fördelat mat och snacks i båda resväskor. Hanna får en egen resväska att checka in, där hon kan packa leksaker och en del av sina kläder. Jag hade lagt i ett par sandaler i höstas, men de har blivit för små! Tur att hon har ett annat, bättre par. Tanken var att ha hennes rullväska som handbagage, men vi kommer fram till att hennes lilla ryggsäck är smidigare och på detta sätt har hon en egen förvaring och kan, i lagom mån, styra sin packning lite. Båda flygningarna sker till väldigt stor del nattetid och mellanlandningen är inte så lång att hon ska tröttna (nåja, kanske lite) tror vi. 

När det kommer till Alfreds grejer har jag verkligen krympt packningen. Reser vi enligt plan är vi tillsammans i Taiwan innan hemresa fem dagar och troligtvis har han med sig en del kläder från fosterfamiljen. 

I dag gjorde jag och Hanna ett Fia med knuff, som blir lätt att packa ner och sedan lämna kvar, med hjälp av kartong och färgpennor. Då ska vi bara komma ihåg spelpjäserna också.

Jag är jättespänd att se vad vi får för offert från Barnens Vänners kontakt i Taiwan! Jag hoppas att han hör av sig något i början av veckan som kommer här. 

Jag och Tobias har delat upp det så, att Tobias ansvarar för visumansökan och kontrollera att den kommit fram samt håller kontakten med Taipei Mission och ställer frågor dit. Han ansvarar också för bokningen av våra Covid-test och att hålla koll på vilket test vi måste ta samt när. Jag ansvarar för flyg- och hotellbokningarna. Så får Hanna ansvara för att vi har ordning på alla dokument som behövs. Haha, nädå, men det hade varit ganska roligt. De borde vi kanske också ge oss själva ansvar för. 

Ett bra tips jag fått är i alla fall att skapa en mapp i telefonen och fota, fota, fota alla dokument av olika slag. På flygplatsen i Taiwan kommer det vara mycket att visa upp innan vi släpps in i landet. Vi kommer också behöva köpa varsitt simkort bland det första vi gör och lägga i vår telefon så att myndigheterna kan nå oss på ett taiwanesiskt nummer.

Tröttheten, tröttheten

Jag är som en våt fläck sen i torsdags när vi fick resebesked. Helt slut och svårt att förstå fortfarande. Men nu är biljetter, som antagligen behöver bokas om, bokade och visumansökan inskickad. Vår kontakt i Taiwan har det han behöver för att undersöka hotell och vi kan lugna ner oss något.

En bit i taget så är vi snart där.

Äntligen på väg!!

Jaaa! I dag kom ÄNTLIGEN det stora resebeskedet. Jag flexade ut förmiddag och vi såg till att sätta oss med visumansökan samt kontakta resebyrån för att be dem börja kolla efter biljetter. Datumet är detsamma som tidigare, tid på barnhemmet 29 mars.

Vi har också hört av oss till vår kontakt i Taiwan, som bett oss återkomma med passkopior och när vi har bokade flygbiljetter.

Mitt i detta kom nyheter om att Taiwan från 28 februari troligen kommer att korta karantäntiden till tio nätter. Hurra! Vi måste ändå tänka 15 nätter än så länge, innan Taiwan faktiskt bestämt sig. 

Men det är ju det här som är så bra med att ha allt om- och avbokningsbart. Ändras tiden i karantän kommer vi att flyga ned ett par dagar senare men biljetten hem blir ju densamma om inte den behöver ändras av andra orsaker. Det enda som behöver göras med hotellbokningen i händelse av kortad karantän, är att ta bort fem nätter.

Jag har inte helt landat ännu. Vill lösa det praktiska. Dessutom har jag jobbat kväll, så är lite urladdad i huvudet tror jag.

Hanna och farmor beställde ryggsäck och solglasögon till Hannas docka "Robban" samt till Alfreds docka som är likadan. De accessoarerna kom i dag! Så Robban är riktigt reseredo han med.

Taipei Mission not impossible

Telefonen fortfarande tyst. Nu börjar vi räkna på att om 29 mars fortfarande är aktuellt blir tidsramen väldigt snäv. Jag försöker stolpa upp det baklänges:

× 29 mars: Träffa Alfred

× Veckan innan, med några dagars marginal: Självkarantän

× Runt 4-6 mars: Avresa från Sverige

× Max 2 dygn(?) innan vi landar i Taipei: Negativt covidtest hos vårdgivare.

× Visumansökan: 7-10 arbetsdagar (om jag minns rätt!), exklusive eventuell postgång

× Biljettbokning hos resebyrå: Måste göras innan visumansökan  kan skickas. Preliminär tidsåtgång är fyra arbetsdagar, inklusive bekräftelse, pengaöverföring, biljetter.

Så enligt våra beräkningar skulle vi behöva veta ganska precis nu, egentligen igår eller så, om vi skulle våga hoppas på postgången. Det gör vi inte riktigt, så blir det 29 mars räknar vi med att först behöva besöka Taipei Mission för att lämna in handlingarna och sedan för att hämta dem en vecka senare ungefär. Men ska det vara hållbart behöver vi nog också åtminstone senast fredag.

Karantänlek

Vi spelar ganska mycket "Vildkatten" hemma, som är en spelplan med massor av bilder och småkort med samma bilder som man ska hitta på planen. Det där spelet har jag tänkt man kan packa ner, men sen känt njae. Så kom jag på i dag att "Kims lek", som vi inte lekt sen förskolan, ju är en klockren variant på det!

Det behöver vi inte ens packa något extra för. Leken går alltså ut på att lägga flera saker på ett bord, sedan tar lekledaren bort en av sakerna och man ska gissa vad. Vi har lekt den mycket i dag, lagt till nya grejer, tagit bort tre grejer, täckt över med duk och sedan gissat alla grejer som ligger därunder osv. Något som bör kunna sysselsätta sexåringen åtminstone några timmar av karantänvistelsen.

Ett bonustips: Min svärmor berättade om en lek hon tyckte om som barn. Det gick ut på att hennes mamma ritade av något som fanns i rummet och det gällde att spana efter och gissa vad. Inte heller något extra att packa ner. Kul!

En fin pusselbit på vägen för att förstå

Jag hittade brevet från Migrationsverket i lådan igår! Det måste ha kommit sent i fredags. I samma postskörd låg också slutfakturan från Barnens Vänner. Den landar på 96 000 kronor, ungefär den summa vi hade räknat med.  

Fortfarande svårt att förstå att vi ska få bli Jian-Ans föräldrar inte bara på pappret, men det där dokumentet från Migrationsverket om att han beviljas uppehållstillstånd är ju en fin pusselbit på vägen till att förstå framtiden.

Vi har också fått en tid för skype, det hamnade lite ur fokus eftersom tiden kom samtidigt som det preliminära resebeskedet. Men 17 februari är det showtime!

Resfeber light

Jag har haft två orosmoment i början av veckan, resfeber light om man så vill, men där jag känner mig lugnare nu.

1. Det började med att jag blev varse om att en covidinfektion kan ge positivt utslag på PCR-test i flera månader efteråt! På det fick jag bekräftat det jag misstänkte  att utan negativt PCR-test, ingen inresa i Taiwan. Inga bevis på genomgången infektion i världen spelar någon roll. Utifrån den information jag hittat, ska det ändå vara relativt ovanligt och infektionen har oftast gått ur kroppen ganska snart efter genomgången infektion.

2. Migrationsverket. Vårt ärende kom ju in till dem 10 januari, anade vi men har stått utan någon form av återkoppling. Tystnad när jag mejlade förra veckan. Fick ändå generellt svar via Facebook igår, väldigt snabbt ironiskt nog, att svar på mejl brukar ta 3-4 veckor(!). 

Jag försökte ringa några gånger igår men det var en halvtimme telefonkö och jag behövde in i möte. Sedan när jag kunde försöka igen hette det att "många ringer, prova senare istället". Klick, repeat, klick, repeat. I dag kom jag fram efter några försök och en halvtimme i kö. Först fanns inte vårt ärende, men sen fanns det visst och beslut fanns, positivt sådant. Det hade fattats så sent som i förrgår, så ligger nog i lådan snart. 

Medarbetaren jag pratade med  hävdade envist att nu behöver pojken besöka "svenska ambassaden i Taiwan" och fotograferas och sedan fylls en ansökan i med handläggningstid på 5-6 veckor, annars kommer han inte in i Sverige. Jag förklarade att det stämmer inte, inte enligt vår tidigare adoption, vår organisation eller andra som nyligen adopterat. Men han hade jobbat på Migrationsverket i elva år och sa att "så är det". Jag tackade för informationen och sa att jag undersöker det närmare "även om jag har svårt att tro att du har rätt". Vi var överens om att vi inte var överens, kan man säga. Jag kollade våra instruktioner senare och såg att det vi behöver ha med oss, är ett papper vi har till gränspolisen där det framgår att vi inte behöver ett sådant kort till uppehållstillstånd som mannen i luren envist hävdade. Adoptioner är undantagna. Slutet gott.

Jag kan också meddela att denna vecka gått hiskeligt fort. Det borde inte vara psykiskt möjligt, men det är sant. I helgen ser vi till att förbereda nytt mejl till resebyrån och kolla alla papper vi har till Taipei Mission så det bara är att swosha iväg pappren när vi får klartecken. Om några dagar hoppas vi på riktigt, riktigt glada nyheter! 

Den lilla röda

Ett rött kuvert med en "slant" i till en överlycklig tjej. Rolig tradition att föra vidare! Jag beställde både pynt och kuvert från Amazon, enda stället där jag kunde hitta det. Det är ju en sån grej som blir rolig att köpa på sig lite i Taiwan för kommande år.

Gåvan ges för lycka och välgång.