Mötet tog 45 minuter. Vi fick lämna in föräldrautbildningsintyget och våra livsberättelser. Sedan pratade vi om ditten och datten, våra tankar kring föräldrautbildningen och så fick vi nämna vilka länder vi funderar på och vilken ålder vi kan tänka oss på vårt blivande barn. Nu vet vi dessutom att medgivandeutredningen inte kommer bli klar förrän i höst eftersom vi träffas in i slutet på juni och socialnämnden, som fattar beslut, inte har något sammanträde i juli. Det är förstås synd, men väldigt väntat och inget vi hänger läpp över.
Nu närmast har vi några punkter att ordna med:
- Fylla i papper för hälsokoll och boka in läkarundersökning.
- Utse fyra referenter. Alla referenter ska ha föräldraerfarenhet. Detta var nytt för oss.
- Begära ut papper från Kronofogden och Försäkringskassan. Pappren är tänkta att visa att vi inte har några obetalda skuldberg samt hur vår sjukskrivningshistorik ser ut.
Konstigt, vi hade inget krav på att våra referenter skulle ha föräldrarerfarenhet? Men så kul att ni är på gång nu! Kram
SvaraRaderaVi tyckte också att det var lite konstigt! Men jag antar att det är olika från kommun till kommun. Däremot fanns inga restriktioner på hur många av referenterna som får vara släkt med oss. Det tyckte jag var konstigt, för en röst i bakhuvudet säger att Socialstyrelsen kommit med nya regler för det. Jag ska dubbelkolla, vore så trist att behöva göra om på en sådan grej.
RaderaDet känns riktigt kul att vara i gång! Kram
Det va märkligt!! Vi slapp oxå att våra referenser va tvungna att ha föräldrar erfarenhet....va gör man om man bara har barnfria vänner?? Spännande och skoj att ni är på g ��
SvaraRaderaSe där, se där. Inte så konstigt att vi blev förvånade då. Det känns ju som ett extra knivigt krav när referenterna inte heller får vara bara bekanta utan ska känna oss väl. Vi löser det förstås, även fast det finns andra referenter som kanske skulle känts (ännu) bättre att ha. Det är verkligen spännande nu!
RaderaKul att ni är igång! Följer er med spänning! Lycka till kram!
SvaraRaderaTack <3 Kram!
RaderaDet är en skön känsla när man äntligen kommer igång, det känns alltid lättast och bäst när det händer något som går framåt. För oss tog det också så lång tid första gången, vi började på våren men blev inte klara förrän till hösten. Skönt att ni inte upplever det som jobbigt. Jag tyckte det var jättefrustrerande och ville bara bli klar.
SvaraRaderaFyra referenser låter mycket. Vi har haft tre. Dock förstår jag inte riktigt varför socialen behöver veta vilken ålder på barn ni kan tänka er. Vi har pratat väldigt lite om det i våra utredningar och det har aldrig stått något om ålder sedan i den färdiga utredningen. Jag tror och tycker att det är bäst att låta det vara så öppet som möjligt eftersom så mycket kan ändras på vägen och man vill inte var låst vid något eller behöva ändra i utredningen. När man sedan ska välja land hos organisationen så meddelar man dem vilken ålder man kan tänka sig men inte heller den är skriven i sten, det är först när man skickar papperna till landet som man skriver det.
Verkligen en skön känsla! Vi har varit så inställda på det ända sedan vi träffade utredaren innan föräldrautbildningen, så det känns inte som nåt att börja hänga läpp över nu. Men visst kommer vi säkert att hamna i otålighetsträsket många gånger. Det finns ju gott om tid till det, haha.
RaderaUtredaren går nog efter en mall när hon ställer frågorna. Men vi kommer vilja ha en väääldigt bred utredning. Jag tror och hoppas att utredaren har förståelse för att det inte ska stå något om åldrar, särskilda behov eller länder. Det organisationerna sagt är att det kan vara bra om det står att man är öppen för särskilda behov, att det räcker så. Utan att gå händelserna i förväg så ska det bli sjukt intressant att läsa utredningen!
Oj så roligt att ni är igång! Vad har ni valt för land/länder och vilken ålder vill ni att barnet är i? Kram! Lisbeth
SvaraRaderaVi är väldigt öppna än så länge, vi får se hur det blir när utredningen väl är klar. Men just nu pratar vi mycket om Sydkorea och en del om Thailand. Kram!
Radera