Vår rara grannflicka är adopterad och jag har tänkt nämna för hennes föräldrar att vi nu är inne på det spåret, jag var sugen på att berätta för dem redan när vi gick föräldrautbildningen. Men det är inte som att vi brukar knacka på hos varandra och för några dagar sedan passade jag därför på att haffa mamman när vi råkade vara utomhus samtidigt.
De bjöd in mig och hade en massa värdefulla råd, tips och anekdoter att ge. Det slutade med att vi snackade i en timme. Så himla trevligt och givande. Vi har inte mycket gemensamt annars. Men det är en ganska stark samhörighet, adoptionsbandet. De förstod precis vad vi går igenom nu och vart vi är på väg och vi har en aning om vad de gått igenom för att ta sig dit de är. Det är ett speciellt band.
jag kan förstå en glimt av det där med band
SvaraRaderavia facebook så har jag fått adoptiv vänner
och på så sätt har jag blivit inbjuden på stor adoptivträffar för vuxna adopterade
och det är så underbart när man har något som förenar varandra så där har vi suttit hela kvällen och snacka och ätit gott och sen har vi gått hela gänget tillsammans och dansat hela natten och sånt ger mig verkligen energi på alla sätt :)
MVH
adopterad från Peru
Det låter härligt! :)
RaderaVänliga hälsningar / Lina