Det är inte så mycket att berätta om i vår adoptionssväng just nu. Vi längtar, milt sagt, efter att bli föräldrar. Men vi håller modet uppe. Försöker att ha tålamod. Det känns viktigt inte minst närmsta tiden framför oss, eftersom familjerättssekreteraren snart går på semester. Att alla papper till kommunen är inlämnade tror jag att ni har koll på.
Håll ut! Fast jag vet inte hur man gör, du får gärna skriva om det. Jag väntar på att det ska bli min tur i donationskön och det är minst ett år kvar. Tiden går i snigelfart medans det känns som vännernas liv susar fram med det ena barnet efter det andra. Hur håller ni ut?
SvaraRaderaOj, svår fråga Essie! Jag får nog ta och återkomma - om vi alls kommer på något svar.
Radera