Vad händer nu?

Woho! Denna måndag blev det inget "Femtiotre veckor"-inlägg. Vi gick alltså 52+4 innan barnbesked kan man säga.

Det är ju så många inlägg jag vill skriva och ni vill säkert veta hur det går, så jag tänker att jag börjar med en uppdatering så här vid läggdags så kommer det andra allt eftersom jag finner skrivro. Till skillnad från de känslosamma inläggen blir väl detta av väldigt praktisk karaktär.

I dag hade Tobias kontakt med Barnens Vänner. Han fick bland annat veta att vi skulle ge vår socialsekreterare en "heads up" om att vi fått barnbesked. Så det har vi gjort. Barnens Vänner har redan i fredags skickat oss en lunta "Efter barnbeskedet"-papper som kom fram i dag. Otroligt pedagogiskt uppbyggt, med punkter och checklista. Men visst blir vi svettiga först, mycket att göra, och vi blev tvungna att mejla iväg några frågor ändå.

Direkt kastas man tillbaka till för drygt ett år sedan när vi sammanställde vår ansökan! Det är så många detaljer att ha under uppsikt samtidigt och man är som en åttaarmad filur som gör en massa samtidigt. Fem kopior vardera på passet här (plus "passen är giltiga tillräckligt länge", check!), hitta arbetsgivarintyg på kinesiska där ... Men förvånansvärt nog verkar dessa slarvputtar ha koll på alla papper utom ett. Det känns som en bra utdelning. Utöver det är det en varsin blankett som behöver förnyas: Registerutdraget på fem språk från polisen (plus att den ska översättas till kinesiska). Tyvärr räknar vi med att detta tar några veckor.

När vi sorterat ihop alla våra papper ska dessa tas till en Notarius Publicus-person som sätter en stämpel på varje dokument. Den personen intygar att dokumenten är äkta. Sedan ska vi skicka pappren till Utrikesdepartementet som intygar att NP-personen existerar och så sätter UD en stämpel på varje dokument. Sedan ska vi skicka pappren till Taipei Mission i Stockholm som - kan ni gissa? - sätter en stämpel på varje dokument. En del samlar pokemons - andra stämplar?

Ju snabbare vi, och de myndigheter vi är beroende av, är på att sammanställa våra papper desto tidigare har vi chans att få åka till Taiwan eftersom att vårt ärende kan tas upp av domstolen snabbare. Så det är ju en ganska saftig morot för dessa två päron, som ni säkert förstår. Som jag nog berättat tidigare, ligger Taiwanresan uppskattningsvis mellan fem och sju månader bort. Tänk att få slippa den där sjätte och sjunde månaden. Vilken dröm ...

I början av nästa vecka landar förhoppningsvis adoptionskontrakten, som St Lucy skickat till Barnens Vänner, hem i vår brevlåda. När vi skrivit på dessa och skickat iväg, har jag förstått det som att vi kan börja snacka Skype!! Då kommer det, som jag förstår, kunna bokas in en tid när vi får träffa vår dotter via Skype för första gången. Det är också då vi får börja med lite mer kreativa bitar än papperssamlande, som att sammanställa en fotobok till henne med bilder från vårt hem.