Jag har slitits lite fram och tillbaka, lite hit och dit, vad gäller det här med kosten för Hanna. Både jag och Tobias är vegetarianer. Vi äter varken kött eller fisk, däremot äter vi ägg- och mjölkprodukter. Det vi väl kommit fram till, kanske mest jag eftersom det är jag som är hemma och står för matlagningen först, är att vi inte vill ta ifrån Hanna kött och fisk som hon ju faktiskt äter i dag.
Omställningen med en helt ny familj, ett helt nytt land och ett helt nytt liv är nog så stor är väl en tanke som vi har. Sedan har vi nog båda reflekterat som så, innan föräldraskapet, att aldrig "förbjuda" kött eller fisk. Tidigare har vi pratat en del om att vi kanske inte lagar det hemma, men att det inte är konstigt om vårt barn äter det hos andra. Nu när föräldraskapet närmar sig resonerar vi att det nog är svårt att ha en helt vegetarisk kost hemma och då äta kött eller fisk extremt sällan, att hon riskerar att få ont i magen eller må dåligt.
Så det blir lite utav en omställning. Jag ser ännu inte att jag själv kommer att börja äta kött eller fisk. Det finns inget sug efter det. Jag och Tobias pratar i stället om att dra ned på ägg- och mjölkkonsumtionen ännu mer ur miljösynpunkt. Vi kollade på dokumentären Cowspiracy i dag och det är ju skrämmande hur stor miljöbov som människors kött-, fisk-, ägg- och mejerikonsumtion är.
Det kommer trots allt bli mycket vegetariskt för Hanna, det är jag säker på. Men så torde det se ut för resten av världen också i sinom tid. Så det är väl bara bra att hon är van med vegokäk tidigt. Cowspiracy menade att i dag konsumerar en amerikan i snitt 250 gram kött per dag - men skulle behöva gå ner till cirka 50 gram i veckan om jorden ska klara det. I Sverige verkar vi ligga på cirka 170 gram per person och dag. Men då verkar inte kyckling vara medräknat av någon anledning (inte heller fisk och vilt)?
När vi köper kött kommer vi leta efter det bästa alternativet, så närproducerat som möjligt. Det blir väldigt ovant för denna vegetarian att provsmaka maten, så det inte är för varmt. Men för mitt barns skull går jag ju genom eld om det skulle krävas, så att smutta på en fiskgryta eller slicka på en köttbulle ska nog inte vara några problem.
Alla måste ju få göra vad som känns bäst för dem. Jag hoppas bara inte att ni känner er påverkade av omgivningen att ge henne kött. En omställning matmässigt kommer det ju bli för henne oavsett om hon får kött eller inte.
SvaraRaderaNu förstår jag att det är annorlunda om man har biologiska barn som jag... Men jag ångrar faktiskt lite att vi sa till förskolan att våra barn fick äta kött där (trots att vi inte gör det hemma). Det var mest för att vi inte ville att någon skulle tycka att vi var dåliga föräldrar som inte gav barnen kött (som åtminstone många i vår föräldrageneration anser att barn "behöver").
I efterhand ångrar jag det. Nu har mitt ena barn bestämt att han vill vara "växtätare", medan det andra älskar kött. Det gör det lite krångligare hemma.
Ett smartare val för oss hade varit att låta barnen vara vegetarianer tills den dag då de eventuellt ber om kött. Att köttätandet blir ett aktivt val, i stället för utgångsläget.
Ja... Min poäng var alltså att jag hoppas att ni känner att detta är bara ert val, och inte ett val som ni gör pga omgivningens förväntningar.
Lycka till!/Elin
Mina adoptivföräldrar äter blandad kost så det blev så för mig också
SvaraRaderaNu när man vuxen så älskar jag äta Sydamerika mat och det får mig att längta hem till Peru
Gör det som känns bäst för er och Hanna när det gäller maten och drycken
kramiz
Ha en skön kväll :-)
Mvh Diana som är adopterad från Peru
Jag håller verkligen med Elin. Känn noga efter vad ni själva tycker. Det kommer att bli en så stor förändring med maten iallafall, oavsett om hon hon kommer att äta kött eller inte. Med tillagning, ingredienser, kryddor osv. /M
SvaraRaderaEn sak som är viktig att tänka på är att det ju också är ett val att bestämma att ens barn ska äta kött. Hör ofta föräldrar som säger att de inte vill välja åt barnet när det gäller kosten - och därför bestämmer de att barnet ska äta kött.
SvaraRaderaTack för de reflektionerna! Visst är det så att det ska komma från oss och inte från omgivningen. Så har det känts också, att det kommer inifrån. Vi vill nog ge en så allsidig kost som möjligt. Går jag tilbaka till mig själv är jag glad att jag vågat och kunnat äta olika saker som barn. Men absolut, det ska ju kännas rätt "i magen" :) Jag tror att vi behöver börja på ett sätt, ha en tanke med det, och sen får vi se om det känns rätt eller om vi ändrar oss på vägen.
SvaraRaderaIntressant! Som tidigare kommentarer skriver så kommer det ju bli en omställning matmässigt oavsett hur ni gör. Hur ser matkulturen ut i Taiwan, och specifikt på barnhemmet? Vet ni vad hon äter nu? Om ni ger henne mjölkprodukter så tänk på att hennes mage kanske inte är van vid det och hon kan få ont.
SvaraRaderaVi är typ veganer och vår son äter helveganskt. Det skulle kännas jättekonstigt att ändra kosten för hans skull (om han inte skulle må dåligt av den såklart).
Vi har fått veta att hon är väldigt matglad och äter ungefär ALLT, från kött och fisk till papaya och banan ☺️ Vad gäller mjölkprodukter har vi i princip bara laktosfritt hemma redan pga. blivande pappans mage.
RaderaHej! Följer din blogg och spännande resa via "adoptionsbloggar". Jag är också vegetarian och äter också ägg och mjölkprodukter (fast ytterst lite mest vegan). Min son äter mest vegetariskt (samma mat som jag äter) hemma men på förskolan och då han är hemma hos andra får han det alla andra äter. I förskolan är det alltid vegetariskt på tisdagar. I mitt kylskåp finns alltid icke-vegetarisk korv, köttbullar och pyttipanna till sonen om vi har bråttom och bara han ska äta. Han är från ett asiatiskt land där han också mestadels åt vegetariskt.
SvaraRaderaFrån en annan Lina :)
Tack! Det låter ju smidigt att ha mest vegetariskt, som vi redan planerat, men att ha lite annat i kyl och frys ☺️ Vad bra att förskolan har en vegetarisk dag. I min hemkommun försökte politikerna besluta om en vegodag i veckan i skolan nyligen - men föräldrarna slog bakut så politikerna tvingades backa. Sanslöst!
Radera