Bobo gör succé igen

Skypen igår var förstås alldeles underbar. Det var lite teknikstrul och en kameraman som lite för ofta inte hade så bra koll på hur hen skulle filma vår lilla tjej så att vi såg henne. Men vi var så glada att få se glimtar av henne och så glada att veta hur det går för henne. Nu går hon i princips obehindrat, hon kändes lite modigare än sist. Nu gör hon "give me five!" - vilket hon också gjorde med oss mot skärmen! Fantastiska lilla människa. Bobo från Babblarna har vi än en gång fått se är en riktig hit. Som hon älskar den röda lilla filuren! Nu busade hon ännu mer med honom (och oss!). Bobo är en av de viktigaste grejerna att packa ner till Taiwan, faktiskt.

Jag förväntar mig nog, och andra också, att jag ska vara alldeles salig efteråt. Men igår var jag inte det. Visst var en stor del av mig otroligt glad och tacksam. Men det är riktigt tufft och ledsamt också. Vi ser vår lilla tjej, cirka 855 mil bort och inte nog med att inte vi kan vara tillsammans med henne just nu så kan vi inte vara de som avgör hur ofta vi ska höras eller när vi ska få bli en familj. Vi kan bara finna oss i denna situation och ha tålamod. Vi försöker tänka positivt, givetvis. Men den här märkliga situationen är bitvis tuff när ett hjärta nästan slits sönder av längtan ibland. Med det inte sagt att det är en situation, eller livserfarenhet, vi skulle vilja vara utan. Det är ju på detta sätt vi tar oss till vår Hanna!

I dag såg vi i alla fall till att unna oss lite fint. Det blev ett spjälsängsskydd i Babblarna-stil till Hanna och även ett pussel med Babblarna. Nu har åtminstone vi lite Babblarna-stopp för ett tag framöver. Men det ska bli mysigt att knyta fast spjälsängsskyddet, som hänger på tork nu.

Vad gäller domstolen har vi inte hört något nytt ännu. Men vi hoppas att det kanske kommer någon uppdatering till oss nästa vecka.