Sista julen som ettbarnsfamilj?

Vi njuter av julledigt tillsammans men visst är det lite tungrott att höra ljudet av telefonen som inte ringer. Min sinnesstämning är som sådan att måndagarna är jobbigast och då särskilt tiden när jag vet att "Nu stänger kansliet för dagen". 

I pandemin är det också svårt att hitta sysselsättning tycker jag. Vi är främst hemma. Nu har jag ändå scannat nätet och hittat tapeter till Hannas rum och eventuellt till Pyttes rum, så jag har börjat förbereda för det. Jag plockar, rensar och städar för att tömma hjärnan en stund. Hinner tillåta mig att tänka att detta trots allt nog är sista julen som ettbarnsfamilj.

God fortsättning!

Nio månader plus

Ja, då har det hänt igen Pytte, att jag missar att i rätt tid skriva ett par rader om att en månad hunnit gå. Det betyder inte att vi inte längtar, tvärtom. Självklart uppmärksammade vi väntan i helgen som var. Vi provade att göra kinesiska salladslökspannkakor, de blev så där nu första försöket. 

Jag fantiserar om att du är hos oss nästa lucia. Undrar just om du här utklädd till en liten tomte eller tärna då. Din storasyster, som pratar så mycket om dig, kom inte på vad hon önskade sig när tomtenissarna bad om en önskelista. Det hon kom på var en handkontroll till dig, så ni inte skulle bråka om hennes. 

Ja, syskon, ni kommer nog hinna bråka om både det ena och det andra. Fast förhoppningsvis mest skratta tillsammans.