Den stora längtan och saknaden

När Hanna väljer godnatt-saga är det just nu nästan jämt "Berättelsen om när jag var liten" eller fotoalbumet från när vi fick varandra i Taiwan. På morgonen säger hon ofta "Mamma, berätta om när du och pappa flög till mig" och på kvällen säger hon ibland med en djup suck "Jag saknar Alfred". 

Det kan inte vara lätt det där, att begripa att det tar tid. Är ju knappt att vi vuxna står ut. I kväll när vi bläddrade i albumet verkade Hanna konfunderad. Hon undrade om hon är ledig i morgon. Men nej, det är förskola och på lördag är vi lediga tillsammans. "Då åker vi till Taiwan, mamma". Hjärtat. 

Jag förklarade som flera gånger förr att det är länge kvar och frågade om det känns jobbigt att det blir mycket snack om Taiwan, storasysterskap och lillebror,  och om hon ville prata om nåt annat i stället. Ja, det kändes jobbigt och ja, hon ville prata om nåt annat. Så sa hon efter liten tystnad "Mamma, berätta om flygplanet när ni kom till mig". Så skrattade vi tillsammans när jag påpekade att det ju var Taiwan. Just ja ... 

Det är ju inte fel att sakna, att känna, och det är ju fantastiskt att hon kan uttrycka sådant. Men skönt ändå att kunna få stuva undan tankarna och få tänka på lite andra saker i stället, annars blir det en riktigt lång väntan inte minst för blivande storasyster.

Jag frågade om hon I stället ville höra om när vi flyttade tillsammans från Avesta till Gimo. Det ville hon.

Fjärde lektionen avklarad

Nu har jag haft min fjärde lektion i mandarin och jag är helt uppslukad. Jag verkligen älskar denna kurs!

Läraren spelar in fraserna efter varje lektion och jag ser till att öva flera gånger mellan varje lektion, så fort jag har en stund över egentligen. Jag har rivit tapeter och repeterat fraser, stått vid kopiatorn på jobbet och tränat uttal, suttit i bilen till och från jobbet och repeterat, repeterat och när jag jobbat hemma använt rasterna till det.

Häromkvällen hade jag Greta Gris på mandarin i bakgrunden när jag broderade. Jag har lyssnat lite på taiwanesisk pop också. 

Får återkomma med tips! Men nu måste jag sova, min hjärna behöver visst vila.

Välkommen granskning av adoptioner

DN har inlett en artikelserie, "De vill veta sanningen om sina adoptioner". I dag fanns en ledare av Peter Wolodarski, chefredaktör, och fler reportage väntar.

Det är en granskning som säkerligen innebär tung läsning, inte minst för adopterade eller för oss som väljer att bli föräldrar genom adoption. Men framför allt viktig läsning. 

Det finns så många anledningar till att en människa behövet ta beslutet att adoptera bort sitt barn. Det är aldrig ett lätt beslut och inte minst därför det är så viktigt, för alla parter, att en adoption går rätt till. När så inte sker, är det inte bara ett allvarligt misslyckande utan i flera fall en tragedi. 

Jag tror, föga förvånande, inte på ett totalt stopp av internationella adoptioner. Självklart ser jag att länder behöver bryta stigmatiseringen så att familjer kan ha förutsättningar att ta hand om sina barn från början, mammor leva som ensamstående eller viljan att adoptera nationellt och då oftast lite äldre barn ökar i de fall där det inte går att barnet lever med sin biologiska familj. Ja, det finns en paradox i att så länge det inte löses inom landet behövs internationella adoptioner och så länge internationella adoptioner finns löses det inte inom landet. Men jag är inte en av dem som ser att ett stopp av internationella adoptioner löser allt utan tror tvärtom att det försvårar arbetet.

Mycket av det jag läser i DN:s granskning handlar om hur det såg ut före Haag-konventionen från 1996 som bland annat säger att mamman måste ge sitt samtycke till att barnet adopteras bort efter att barnet är fött. Det blir intressant att se om granskningen lyfter dagens internationella adoptioner, som ju får anses vara förhållandevis få.

Med allt detta sagt. Ja. Jag önskar att Sverige öppnar locket till Pandoras ask, i stället för att lägga locket på, och  utreder vad som egentligen hänt, hur det kunde hända och vad Sverige kan göra för att stötta drabbade i dag. Främst för adopterade skull och de biologiska familjerna, men också för adoptanters skull.

Sist men inte minst tipsar jag om detta fördjupande reportage i The Guardian som handlar om adoptionsskandalen i Chile. 

Blivande youtubefenomen i Taiwan?

Nu får vi vänta med spänning och viss vånda på att se hur våra sånginsatser tas emot av Alfred. Hanna tappade intresset lite för tidigt, men så vände det tack och lov så att vi kunde bli klara med filmerna. Vi är ganska disträa och har svårt att hålla fokus när Hanna far runt och showar och pratar mitt i, men förhoppningsvis upplevs det som grädde på moset i stället för, ja, nåt dåligt. Det blev:

Blinka lilla stjärna

Baby haj

Idas sommarvisa

De har skickats till Barnens Vänner tillsammans med en så ihopknycklad kanin som möjligt och pekboken. 

Jag skrev lite med min kära mor igår och sa just det, att jag nästan har ännu svårare att smälta och tänka mig att vi får barn denna gång än förra gången. Kanske är det för att vi har så mycket praktiskt framför oss, parallellt med att vi ju har Hanna att fokusera på här hemma. Så bidrar säkert pandemin och det som kommer med den också. Man lever ett liv hemmavid, till och med när jag jobbar, så jag träffar inte andra och pratar om det så mycket på samma sätt som sist. Men när jag ringde Barnens Vänner förra veckan och skulle presentera mig, så fick jag ur mig "Hej, det är Lina. Ja, Lina som fått barnbesked alltså". Vi skrattade och jag sa att det kanske är så jag ska börja presentera mig i jobbsamtal också?

Ja, vi får se när poletten trillar ner.

Lunar new year och blodprover

Vi tuggar i oss elefanten, bit för bit. Nu har vi fått hem alla de papper vi behövde förnya samt samtycket till att adoptionen fortsätter. Tobias lämnade prover igår och jag lämnar prover i morgon. Så har vi varsitt läkarbesök kvar. Dessa grejer är av lite meckigare slag, särskilt för mig, eftersom det är i Uppsala.

Fotoboken har inte landat i brevlådan ännu, hoppas verkligen den dyker upp snart. I helgen spelar vi in oss själva när vi sjunger för att kunna skicka på Usb-sticka. Jag har föreslagit och nog fått gehör för Blinka lilla stjärna och "Baby shark"-sången (på svenska då).

I morgon är vi lediga tillsammans. Då ska vi äta gott och fira lunar new year.  

Fix, foto och fortsättning följer

Den här helgen har det varit mycket fix, framför allt för Alfreds (Ja! Det namnet blir det!), blivande pappa och farfar. De har tapetserat rummet så fint och sen var det bara att ställa in några möbler och snabbt rafsa ihop det sista av fotoboken och beställa hem den.

Det är som att nu kan man hämta andan lite och fixa med annat i vardagen när två viktiga steg, tapetsering och beställa fotobok, är gjorda innan nästa steg. Förhoppningsvis går det att få till provtagning för oss båda i veckan inför läkarbesök några dagar därpå. Vi ska också spela in film på oss tre sångfåglar, så snart som möjligt, så vi kan skicka den med kaninen (Ja! Godkänd bara den går att klämma ihop ordentligt) och fotoboken.   

Vi gjorde några saker annorlunda denna gången än förra i fotoboken. Vi har till exempel prioriterat kort på flygplan (ut- och insida), kort på husfasaden och bilen och sen flera kort på Alfred i boken. Det ska bli kul att få veta om han gillar den sen och vilken favoritbild han har. Kanske katten? 

Vi tänker också nu att det som inte kommer med i fotoboken, som närbild på bil med bilbarnstol, kan vi fotografera och ha på plattan att visa när vi väl är nere. Samma med resten av huset osv. Denna gång brydde vi oss förresten inte om Tobias skägg, vi är liksom inte lika petiga denna gång tror jag (andra barnet-syndrom?), hoppas och tror inte det blir några bannor för det. Skägg anses ovårdat av många även om jag förstått att det börjar finnas mer förståelse för det. Men hans taruering på kapade vi lite diskret från familjebilden.

Stor eller liten?

Vi får skicka ett gosedjur till lillebror, så Hanna fick beställa varsin till sig och honom. De kom på posten i dag men jag blev så full i skratt för "någon liten nalle", som vi fått veta att vi kan skicka var det väl direkt inte.

Jaja, jag kanske borde varit på att det stod "Miffy, stor". Men vi har en back up men inväntar klartecken på om denna kan klassas som "någon liten nalle". Annars får Miffy vänta här hemma hon också.

Tillbaka till skolbänken

Jag har anmält mig till en kurs i kinesiska! Jag har provat använda en app tidigare, Memrise. Den är riktigt bra, men jag har inte riktigt disciplinen. Tänker ändå att den blir ett bra komplement. 

Denna kurs är online och det är en intensivkurs som är tre kvällar i veckan i sex veckor. Perfekt tajming att den är nu i vår dessutom! Tobias jobbar kväll vid fem av de arton kurstillfällena, så han kommer inte gå kursen. Annars hade det varit väldigt roligt att göra det tillsammans. Min mamma ska kanske prova, däremot! Den är inte på svenska, utan engelska, så det gör henne lite nervös. Men vi får se! 

Förhoppningsvis får vi plats, det är principen "först till kvarn". Det är Bilda i Malmö som håller i kursen. Den heter Chinese for beginners - 6 week crash course.

Stilla men i rörelse

Så många gratulationer som strömmat in. Man blir alldeles varm i hela bröstet.

Det kommer att vara ganska stilla i processen nu, eftersom kontrakten inte väntas skickas från Taiwan förrän i början mars av olika anledningar. Men visst finns smått och gott för oss att göra ändå.

1. Formalia. I dag har vi haft telefonmöte med familjerätten, som gett sitt samtycke till att adoptionen fortsätter. Inför det har skickat dokument som berättar vem pojken är, hans medicinska historia, lite annan bakgrund samt orsak till adoption. De har också fått dokument som berättar om adoption i Taiwan generellt och vi passade på att flagga för att vi kommer behöva deras hjälp med de första återrapporterna.

2. Renovering pågår. Nu har vi ett varv kvar på snedtaket i lillebrors rum innan tapeterna åker upp, förhoppningsvis till helgen. Efter det kan vi ställa i ordning lite inför nästa steg ...

3. ... "Say Cheese!" Sammanställa en fotobok till lillebror som är en viktig förberedelse för honom. Bilder på oss, hans rum, huset och bilen till exempel. Tillsammans med fotoboken, som ska skickas ner så snart som möjligt, får vi skicka ett litet gosedjur och  en usb-sticka med någon film på oss.

4. Ut med det gamla. Inför att vi ska skicka ner vår akt behöver vi ha uppdaterat några av våra dokument som hunnit bli inaktuella. Några mindre uppdateringar som nytt arbetsgivarintyg men också läkarintygen där vi behöver ta om alla prover och träffa läkare på nytt. Provtagningen har vi nu remiss till drop in och när proverna tagits är det dags att träffa läkare. Jag har kollat med kliniken och det är lätt att få tid där just nu. När dokumenten är ordnade skickar vi det till Barnens Vänner för översättning till kinesiska så att det är klart innan mars.