Nässprejen, tror i alla fall att det är den, har trilskats litegrann med mig. Vissa dagar får jag så enorma vallningar. Huden bränner, kroppen svettas inifrån och ingen svalka i världen tycks hjälpa. Sedan har jag varit bitvis ledsen. Småsaker har blivit universumstora för en stund. Det behövs så lite. En bebis här, en bebis där. En känsla här, en känsla där. Och så den inre värmeböljan mitt i den yttre (som förvisso är av det trevligare slaget).
Men, men. Nu har jag sprejat i över två veckor(!). Det går undan. På måndag är det dags för blodprov och två dagar senare får jag veta om det är tid för sprutor.
Hej. Hur hår det gör dig? Hoppas att du är redo för att börja med sprutorna snart.
SvaraRaderaKram Viktoria
Går inte hår...
SvaraRaderaHaha, jag fattade inte det där med hår först. Trodde det hörde till det som jag skrivit. Men nu förstår jag! :) Tack för peppen, Viktoria. Kram
Radera