Årets bästa beslut

Att åka till Kreta var årets (hittills) bästa beslut. Ja, alla de stora adoptionsbesluten vi fått ta fattades ju förra året. Vi har haft en ljuvlig vecka tillsammans. Bara vi. Inte en utflykt har vi varit ut på utan vi har hela tiden hängt i det lilla samhället Analipsi. Det har bara varit sola (under parasoll), vila, läsa, doppa sig i poolen och i havet. De enda beslut vi behövt fatta dagligen har varit: 1. Pool eller strand? 2. Var ska vi äta middag?

Jag har läst åtta böcker, varav en adoptionsrelaterad. Återkommer om den!

Nu väntar gäster i eftermiddag, delar av släkten har anlänt nedåt och jag ska samla mig lite. Vi kom hem strax innan halv fyra i natt. Det första jag gjorde när jag klev upp var att klippa gräset och rensa undan vissna blommor. Så tänkte jag börja med nästa grej men brast ut i gråt. Så tomt, så tomt att komma hem till vardagen utan vårt barn. Känner att jag hela tiden måste vara i rörelse för att inte bryta ihop men samtidigt behöver ta det lugnt, ta det en kvart i taget, för att inte bryta ihop. Så dubbelt och så svårlöst, ett riktigt moment 22.

Blir eventuellt lite dyrt att åka till Kreta varje vecka för att handskas med denna väntan.