En trygghet som naggats i kanten

Var börjar man? Vi är oskadda, tror jag är en bra start. Men i tisdags kom vi hem till ett upp- och nedvänt hus efter jobbet. Inbrottstjuvar hade brutit sig in genom ett litet fönster ovanför köksbänken och sedan plöjt igenom lådor och skåp både på neder- och övervåningen. Till och med madrassen hade slitits upp. Det enda vi blev av med var två-tre smycken och 50 euro. Troligen slog de till sen eftermiddag. De lämnade kvar all elektronik och annat dyrbart.

Men katterna fanns ingenstans när vi kom hem och det innebar förstås en klump i magen. Ena katten hittade vi ganska snabbt längst in i garderoben, ihopkrupen som en boll bland kläderna. Den andra katten kom tack och lov fram efter ungefär 24 timmar efter att ha gömt sig längst in i kattvinden.

Passen. Så sjukt glada vi var över att tjuvarna inte tagit dem. De låg utslängda, men var kvar. Jag såg bara framför mig att passen, som vi ju har kopior av i alla våra handlingar, skulle ha försvunnit och vi kanske skulle ha tvingats skicka om vår akt på något sätt. Pust! Vi är sjukt lättade att vi kom så lindrigt undan, pengamässigt runt tusenlappen, bara tryggheten som naggats i kanten lite. Men visst är ett inbrottslarm på gång.

Det var mest det jag ville berätta. Kortfattat, än så länge, kan jag också säga att vår akt kom fram till barnhemmet i Taiwan i torsdags och att de nu ska kika på pappren innan akten skickas vidare till domstolen. I fredags fick vi nästa lunta instruktioner med vad vi behöver göra. Så det är bara att kavla upp ärmarna!