Vi tror att vår Hanna är supersmart, så här är ett kul pussel vi hittat. Äh, mest vet vi ju att hon gillar babblarna. Sedan verkar detta vara ett fiffigt sätt att kunna prata om "bakom" och "framför" tycker jag, tillsammans med färger och former.
Många böcker har det blivit också, även om vi säger till oss själva att "nu behöver hon inga fler". Men så har det ju varit bokrea där vi hittade några guldkorn (igen) ... Så nu tänkte vi bege oss mot Jysk där vi tror oss hitta någon liten bokhylla till hennes rum. I dag hade vi över en av Hannas blivande kompisar på pannkakslunch. Han inspekterade lekrummet och älskade det, så till den grad att han blev ledsen när det var dags att lämna leksakerna därhän. Ett gott betyg från en tvååring. Det blir spännande att se vad nästa helgs ettåring och fyraåring säger om leksakerna.
Vi har fått en ny skypetid! Om ungefär två veckor är det dags för mig, Tobias och Bobbo att vinka till Hanna genom datorn igen. Hurra! Då har vi kommit en liten bit in i mars. Det rullar på, ändå. Även om vissa stunder känns vansinnigt jobbiga, tycker jag att vi klarar det rätt bra. Jag tänker tillbaka på barnbeskedsväntan, hur frustrerande den var. Det här är inte lätt som en plätt, men vi klarar det med humöret någorlunda i behåll skulle jag säga. Jag mår än så länge bättre än när vi väntade på barnbeskedet och det tror jag inte att alla som befunnit sig i en adoptionsprocess med så lång väntan mellan barnbesked och resebesked kan skriva under på. Men alla är vi olika.
I fredags när jag kom hem från jobbet hade Tobias tappat upp ett bad till mig, kombinerat med rödvin och yatzy innan det vankades käk och På spåret. Det är kärlek det och förstås en sådan där inte allt för kostsam detalj som gör att väntan kan få vila på hyllan en stund.
❤ ❤ ❤
SvaraRadera❤️
Radera