När Tobias nämnde det slog det förstås mig också, när vi väntade först på barnbeskedssamtalet under drygt ett års tid och sedan på resebeskedssamtalet i nära ett halvår. Jag blev så tagen av när han sa det, att jag nästan började gråta. Lyckan över att vi är här nu, dit vi längtade så länge, är ibland precis så att jag mäktar med den. Det var likadant i bilen på väg till mormor igår, när Hanna Wei-Ching brast ut i ett av sina smittande skratt, att jag slogs av hur fantastiskt lyckligt lottade jag och Tobias är att få älska just henne.
När tre månader gått sa jag att jag trodde vi var vid den berömda "landningen". Nu är det drygt fyra månader sedan vi fick varandra och jag märker verkligen att vi "landar" mest hela tiden. För oss tror jag något som hjälpt mycket är att vi har just mest likadana dagar hela tiden och nya människor samt "kändisar" och utflykter då och då men verkligen inte som en del i den övergripande vardagen. Så där lagom. Vi får goda möjligheter att tillsammans dela glädje och motgångar utan att ta hänsyn till någon annan. Så får vi möjlighet att lösa de konflikter som uppstår. De känns ju väldigt annorlunda nu jämfört med i början. För det första kan vi hantera det snabbare och bättre, vilket är en lättnad eftersom det då inte blir explosivt lika många gånger. Visst, det blir småkonflikter oftare nu när det finns en starkare vilja och självständighet. Men det är ju ett naturligt steg i både hennes personliga utveckling och i vår utveckling som familj.
I morse när jag var på toaletten och kom ut därifrån, hoppade Hanna fram från hallen och sa "Bu!". Vi har så klart gjort det tillsammans med henne gentemot den andra föräldern, klassiker, men det var länge sedan. Så det där lilla "Bu!" gjorde att jag nästan exploderade av känslor. Hon utvecklas hela, hela, hela, hela tiden! Hon var en nästan-bebis när vi fick henne och nu är hon en så stooooor nästan-tvååring.
Hej! Härligt att höra att ni mår bra! Jag är lite nyfiken på en sak och tänkte fråga. Du skriver alltid er dotters namn som Hanna Wei-Ching. Är Wei-ching hennes födelsenamn? Kommer ni fortsätta att kalla henne för ett dubbelnamn eller blir svenska namnet bara kort och gott "Hanna"?
SvaraRaderaJag försöker leta fram ett gammalt inlägg om detta men blir osäker om jag nämnt det. Vi säger oftast Hanna, som kommer bli hennes tilltalsnamn. Sedan behåller vi hennes tidigare tilltalsnamn Wei-Ching samt hennes efternamn som mellannamn.
RaderaVi kallar henne Wei-Ching och "Weijan" ibland eftersom namnet känns som en viktig del av henne. Vi har full förståelse för om hon kommer vilja byta tillbaka sitt tilltalsnamn, då hjälper vi till med det.