Vaccinerad - vad väntar ni på?

Andra sprutan tagen igår, Tobias har tid nästa vecka. Bara att lyfta på luren, Taiwan.

Tisdag, tisdag ljuva tisdag?

På tisdag äntligen bör Taiwans Level 3-lockdown minska ner till 2. Det innebär i så fall att det går att samlas 50 personer inomhus och 100 ute varför vi tror att vi snart får åtminstone en tid bestämd för Skype och förstås att domstolen kommer kunna jobba i normalare takt. 

Av det jag kunnat se har heller Tainan heller haft något fall på ett tag. Senaste dygnet har 13 fall rapporterats, varav noll i Tainan och undrar om det inte var alla i Taipei. 

Så skönt, men vågar knappt tro på det förrän det händer.

Oriiiiimligt

Nu har restriktionerna i Taiwan delvis lättat, men vi får logiskt inse att en skypetid till oss inte är det första som händer bara för det. Jag ringde Barnens Vänner igår för att fråga vad lättnaderna innebär för St Lucy. Hon visste inte, men sa att erfarenheten säger att de är försiktiga. Så nej, inte troligt att skype är aktuellt än på ett tag. Jag vill bara skrika "DET ÄR ORIMLIGT!" men jag får släppa och lägga energin på att vara ledig tillsammans med Hanna. Man får ha tillit till processen helt enkelt.

Att hoppa framåt och bakåt

Ibland ser jag så klart och tydligt framför mig att vi är fyra personer i vår familj. Men ofta tycker jag det är rätt svårt att visualisera. 

På måndag, preliminärt redan på fredag faktiskt, har jag semester och det blir förstås skönt. Vid det laget har Tobias första semestervecka passerat. 

Jag är kluven till årets semester trots allt. Om pandemin tillåter blir det ett par nätter i Piteå men i övrigt främst hemester. Det känns märkligt att vara ledig när man väntar på "den stora resan" men har den så vansinnigt långt framför sig och egentligen knappt kommit längre än för två månader sen vad det verkar som. 

Fyra veckor går ju tämligen fort och det är väl skönt på det sättet, att ha de fyra veckorna bakom sig och få ladda för nästa steg. Ja, det är väl där den udda känslan är. Att vilja få det överstökat, fast så klart ändå inte. Svårt att vara i nuet just nu, verkar visst inte göra annat än hoppa framåt och bakåt i tiden.

Jag behöver nog en uppdateringsdos snart, för att påminnas om hur riktig väntan faktiskt är. Och att han har det bra i väntan. Hanna klappade på kudden bredvid sig i sängen igår kväll. Hon sa "här får Alfred ligga sen". 

Att hålla avstånd

Nu håller vi verkligen tummarna för 12 juli. Det ser ut som att åtminstone delar av Taiwan öppnar då och låt oss nu hoppas att det vi längtar efter ingår där.

Det är en väldigt konstig väntan jämfört med förra gången. Jag får ständigt skjuta längtan framför mig och liksom lägga en deadline framför mig och försöka att inte tänka på det så mycket när också den passeras. Hålla avstånd till längtan. Snart är det semester och det känns skönt att det sammanfaller med att smittspridningen går nedåt i Taiwan.