Att hoppa framåt och bakåt

Ibland ser jag så klart och tydligt framför mig att vi är fyra personer i vår familj. Men ofta tycker jag det är rätt svårt att visualisera. 

På måndag, preliminärt redan på fredag faktiskt, har jag semester och det blir förstås skönt. Vid det laget har Tobias första semestervecka passerat. 

Jag är kluven till årets semester trots allt. Om pandemin tillåter blir det ett par nätter i Piteå men i övrigt främst hemester. Det känns märkligt att vara ledig när man väntar på "den stora resan" men har den så vansinnigt långt framför sig och egentligen knappt kommit längre än för två månader sen vad det verkar som. 

Fyra veckor går ju tämligen fort och det är väl skönt på det sättet, att ha de fyra veckorna bakom sig och få ladda för nästa steg. Ja, det är väl där den udda känslan är. Att vilja få det överstökat, fast så klart ändå inte. Svårt att vara i nuet just nu, verkar visst inte göra annat än hoppa framåt och bakåt i tiden.

Jag behöver nog en uppdateringsdos snart, för att påminnas om hur riktig väntan faktiskt är. Och att han har det bra i väntan. Hanna klappade på kudden bredvid sig i sängen igår kväll. Hon sa "här får Alfred ligga sen".