Lusten och ensamheten

Tiden mot 30 april går sakta ibland, så sakta. Men vi är redan i mitten av mars månad och jag har en massa roliga grejer på gång innan 30 april.

Helgen har varit riktigt trevlig. Jag och min man har haft en inneboende hos oss som nu flyttat ut. Samtidigt är en av våra vänner tillbaka i stan. I början av veckan köpte jag en indisk kokbok och tyckte att detta var ett ypperligt tillfälle att få testa den. Så det gjorde vi med råge. För min man råkade bjuda in några fler och jag några fler, så till slut hade vi sju gäster.

Det är ytterst ovanligt för oss, som känner så få här i trakten. Men så är det för många av kollegerna, vikarier och ordinarie, också. Så vi fick många napp och hade en riktigt rolig kväll med både god böngryta, röror, popadoms och naan-bröd (som vart lite mer lika tekakor, hehe) och frågesportspel. Vi bestämde att vi måste ha en liknande kväll snart igen. Det ser jag fram emot.

Ensamheten är väl en del i varför jag ibland känner mig så desperat efter befruktning. Men samtidigt är det nog den där biologiska klockan också. Att ju längre tid det tar, desto svårare blir det. Jag tänker att vi är relativt unga, jag vet. Men jag vet också hur fort dagarna, månaderna, åren går när man skjuter upp saker.

Vet ni att något lite konstigt hänt för mig också. I och med IVF-datumet tänkte jag att det skulle bli så skönt att inte ha "bebisverkstad" skrivet i pannan varje gång vi skulle närma oss varandra. Men just nu har jag plötsligt svårt att känna lust. Jag vet inte om det alls har med hela den här apparaten att göra. Det kanske snarare är jobbet eller annan stress och trötthet som pockar på. Men jag antar att allt sådant där hänger ihop och att det går i perioder. Det är lite trist bara, jag hade väntat mig något annat just nu antar jag.