Jag hamnade nyligen i en diskussion där jag blev ganska ställd. Det var i en miljö där jag inte hade väntat mig att n-ordet skulle anses som oladdat. Det rubbade mina sinnen totalt, för det blev två mot en där jag stod ensam.
Det var det berömda bakverket som var på tapeten och de två (vita personer) jag diskuterade med, osäker på hur det alls kom på tal, tycker inte det var fel att benämna bakverket som (jag skriver inte ut ordet) "n-boll". Det här var inte obildade personer alls eller så och det rörde sig om personer jag tycker om, så det var väl därför jag blev lite chockad. Men handlingsförlamad var jag inte. Tigermamman i mig tog tydligt ställning. Nej, jag kommer aldrig att vara tyst när n-ordet används. Du kan komma med vilka argument du vill, jag har hört de alla och de är värdelösa. Det är ett ord som sårar flera människor och jag står på deras sida, inte på din. Jag kommer aldrig ha förståelse för dig som inte vill välja ett annat ord trots att det sårar så många människor. Jag förstår att det finns de som inte kommer tycka som jag, inte tänka som jag. Vi möttes inte halvvägs, som jag kan vara van med i många diskussioner. Visst, ett "ni tycker si och jag tycker så". Men jag vek mig inte en tum att jag kan ha någon förståelse för att det ska kunna används i dag. Inte en chans.
Det finns en sida med många bra argument, för den som antingen vill veta varför den ska sluta använda ordet eller för den som vill finna argument att använda till varför andra inte ska använda ordet. Sidan, Frihetssmedjan, kommer du till om du klickar här. Rekommenderas varmt!
Personerna jag diskuterade med hade svårt att koppla ihop min roll som mamma genom internationell adoption (från Asien) och att jag har så starka åsikter inför att andra säger n-boll. De verkade uppriktigt förvånade över att jag bet ifrån och markerade så tydligt att jag tycker de agerar fel. Men för mig är det en självklarhet varför ordet gör mig som mamma upprörd. Det öppnar upp för all möjlig vardagsrasism.
Tyvärr är jag inställd på, även om jag väl aldrig kommer vara beredd på det, att min dotter kommer uppleva rasism någon eller flera gånger. Inte genom n-ordet, men på andra sätt. Att använda n-ordet öppnar upp för att skoja fördomsfullt om personer med asiatiskt utseende till exempel. Men något min dotter aldrig ska behöva uppleva, är att hennes mamma står tyst när människor uttrycker ett behov av att behöva använda ord som sårar andra.
Jag tror inte att Sverige, världen, är fylld av rasister. Däremot tror jag att det finns vanliga människor, som du och jag, som uttrycker sig rasistiskt utan att vara medvetna om att det är just det de gör. Och när någon påpekar det, är det lätt att gå i försvarsställning. Jag tror inte att jag kan påverka de personer jag pratade med, lika lite som de kan påverka mig. Men jag hoppas att det börjar gro en frågeställning inom dem, att de tänker efter varför det är så viktigt för dem att få använda ett ord som sårar så många när de lika gärna borde kunna säga chokladboll. Om inte så kommer reflektionen förhoppningsvis i något annat sammanhang senare i livet.
Det är helt absurt att det finns folk som ska envisas med att säga sådana ord, varför? Vad får de ut av det? Tack för tips om sidan med argument. Det gäller att bunkra upp med sådana så att en inte står där mållös när det händer. För klart att vi ska säga ifrån! Varje gång! Tills de slutar.
SvaraRaderaJaa! Tillsammans är vi fler och mer envisa ❤️
RaderaBrukar också säga ifrån, finns liksom inte någon anledning att säga n-boll. Min pappa har då kört argumentet att A som har 2 adoptivbarn från Colombia inte tog illa upp på öppna förskolan för snart 30år sedan utan slätade över och sa "man får säga n-boll" när en av de andra mammorna insåg vad hon just sagt. Vi har bråkat många gånger när jag säger att argumentet inte håller längre.
SvaraRaderaHar även några äldre släktingar som brukar servera bondkakor med beskrivningen "bondkakor får det tydligen fortfarande heta men man ska inte få säga n-boll". Har försökt förklara att det är ganska stor skillnad.
Alla dessa orimliga argument människor kommer med för att ta strid för ett så sårande ord. Vad bra att du ändå försöker förklara. Förstår frustrationen när det är personer som står en nära. Kämpa, kämpa!
RaderaI dagens Sverige får man tyvärr verkligen vara bredd på att ta fajten
SvaraRaderaså att man inte blir utsatt för rasism i någon form
När jag var liten och någon försökte utsätta mig för rasism
så var adoptivföräldrarna extremt nog att ta tag i det direkt fast att det var tok jobbigt för gör man inte det så riskerar det spår ur fullständigt om det får fortsätta
så skulle det ske på tex förskolan
så är det krismöte direkt som gäller just för att det inte ska hinna eskalera
Mina adoptivföräldrar krävde direkt efter det skett för första gången på förskolan ett krismöte med förskolan
och där på krismötet så krävde adoptivföräldrarna mer personal runt mig på krismötet för att skydda mig för när man är liten är det som ju bekant extra viktigt att man får se att vuxna finns och har ryggrad och säger ifrån när något är fel så att man inte behöver stå där helt själv som barn och möta elak ord
I dag när man går ute och går så det väldigt ofta att möter människor som gör rasistiska påhopp och det är verkligen obehagligt
Mvh diana som är adopterad från Peru
Obehagligt och så fruktansvärt tråkigt att höra, Diana. Svårt att skydda sig emot. Jag skulle önska att fler i omgivningen var modiga nog att reagera och agera när de hör och ser rasism mot andra, inte bara försöka tiga ihjäl det (det går ju inte ens?).
RaderaVad bra att dina föräldrar tog fajten med förskolan. Jag blir ledsen när jag hör om föräldrar som i stället bara säger till barnen "Bry dig inte om det. Du är så fin" i stället för att ta det på allvar. Det behövs mer, att visa andra (vare sig det är barn eller vuxna) att rasism aldrig är okej.
Det var så skönt att läsa detta inlägg. Bra att du sa ifrån! Och så himla skönt att du tänkt igenom de rasistiska strukturer som genomsyrar vårat samhälle. Både för ditt barns skull och för världen.
SvaraRaderaÄnda sen jag var liten tänkte jag alltid att jag skulle adoptera. Då med den lite mer naiva hållningen "åh, jag ska rädda föräldralösa barn från fattiga u-landsförhållanden" men sen växte jag upp och "blev" flata/transperson och chanserna för att jag någonsin skulle tillåtas att adoptera är obefintliga. Jag började också få en mer realistisk syn på transrasialt adopterande och kunde se att det är mer komplext. Men jag kommer alltid nära med mej drömmen och läsa bloggar :)
Men det var skönt att läsa att du också tänkt. Tack!
Stort tack ska du ha, för att du delar med dig av dina tankar och ditt perspektiv!
RaderaBra att du sa ifrån! Den här artikeln brukar jag läsa med mina elever.
SvaraRaderahttp://spraktidningen.se/blogg/hur-viktig-ar-mojligheten-att-kranka
Varmt tack för den intressanta läsningen. Kloka Erik Niva, som ju kommer från mina hemtrakter! <3
Radera