En liten hyllning till pappan

Han väntade så länge. Han längtade så länge. Nu är hon verkligen en del i vårt liv, i vår familj, vår dotter Hanna Wei-Ching, och Tobias är pappa. De bygger höga duplotorn, får varandra att kikna av skratt och Tobias ger henne pappa-fart i gungan så som bara han kan ... Han sjunger, för henne. Han tröstar, henne. Han får blöta pussar, av henne. Han älskas, av henne. Han älskar, henne.

Det är så självklart att Tobias är just hennes pappa, att Hanna är just hans barn, och i dag när vi varit tre i prick ett halvår har vi i all enkelhet äntligen fått fira hans första fars dag tillsammans. Eftersom Hanna älskar fjärilar så fick pappan en klassisk fars dag-present. Ja, alltså en fluga ser väl ut som en fjäril? Inte vilken fjäril som helst heller, utan en silvrig så att han matchar sin dotter när hon är brudnäbb tillsammans med sin syssling på min kusins bröllop i vår.

Den ofrivilliga barnlösheten varade i ljusår när det begav sig men känns nu så långt borta för oss. Men visst tänker jag lite extra på er som längtar, som hoppas och väntar, en dag som denna.

Varken han eller jag gör alltid rätt men vi gör så gott vi kan, så som föräldraskapet är, och det tillsammans med den han är gör honom till världsbästa pappan. Jag är så fantastiskt glad, så fantastiskt lyckligt lottad, att just han är far till mitt barn.