fredag 30 december 2016

Ett år präglat av längtan

Då är snart årets sista dag här och jag tänker på vilket år det varit men framför allt vilket år, vilket liv, som vi har framför oss.

Om vi börjar i rätt ände så har jag väl aldrig varit med om ett sådant år som detta 2016. Världen har varit konstig, sorglig. Inte nog med att en sådan "rasistiska citat"-maskin som Donald Trump vann presidentvalet i USA, oskyldiga barn och vuxna dör i ett beklämmande omänskligt krig i Syrien. Det är så att hjärtat gråter, går sönder, och tron på godhet ibland känns som bortblåst. Måtte det vända, måtte det vända.

Men jag bloggar ju förstås i ett annat ämne och där har hösten varit desto mer upplyftande än våren. På det privata planet gick mitt 2016 från att vara ett av de absolut tyngsta år jag upplevt, när den ofrivilliga barnlösheten nådde sin kulmen, till att bli det bästa i mitt liv.

Året måste givetvis delas upp i "före" och "efter" barnbeskedet. Vad gäller väntan minns jag särskilt när vi satt på bussen på väg till flygplatsen och skulle lämna Kreta. Medan landskapet tynade bort allt mer för varje sekund kände jag hur jag verkligen inte ville hem till vardagen, till den långsamma klockan och tysta telefonen. Vi hade haft en så fantastisk vecka, men nu skulle jag tillbaka till väntansgropen där jag hörde hemma. Jag ville bara gömma mig. Få ligga i en solstol, drömma mig in i en bok, medan väntan passerade. Det är så otacksamt. Men sorgen är ju sällan vacker, sällan sympatisk. Väntan åt upp mig under resten av semesterperioden och fortsatte tära på mig ända in till höstlöven.

Men. Så kom äntligen ljuset en av de sista höstdagarna. 21 oktober och den bästa stund jag upplevt i mitt liv, vilket måste göra 2016 till det mest fantastiska år i livet. När Tobias ringde och berättade att vi skulle få en dotter. Det var som att årets väntan, åren innan dess, sprängdes bort på en sekund där i lunchrummet på jobbet. Det är ju det som fascinerar med väntan. Att det kan skilja så på "före" och "efter". De trygga orden som jag längtat så länge efter att höra fanns äntligen där. Allt jag behövde veta. En dotter. Hon fyller ett i morgon. Nu var jag hel igen.

Jag förstår att detta kan vara att svära i kyrkan och att jag får äta upp det senare i vår väntan, men jag kan inte fatta hur fort tiden gått efter det samtalet! Det är drygt 25 timmar kvar av detta år. Snart är vi inne på det år när vi blir föräldrar. En envis röst inombords säger att det kommer ske i april. Jag har sådan kraft, energi, optimism att jag inte orkar bry mig om osäkerheten. Att något kanske händer som förhindrar processen, trubbel kommer i vägen. Vad pratar du om? Vi åker till Hanna i april. Den lyckovågen rider jag på och har nog gjort större delen av tiden efter barnbeskedet. Håll nu ut till april. Om vi får åka då, innebär det att vi redan väntat en tredjedel av tiden.

Är det något väntan lärt mig, är det att inte hålla tillbaka glädjen, hoppet och lyckan. Lev med det så länge du har modet och orken. Det är de känslorna ihop som gör att väntan går så mycket fortare. Jag säger inte att man kan nå den euforin på beställning. Men om man har turen att den hittar en, är det dumdristigt att mota bort den.

Det är väl att skriva er på näsan men jag tänker att 2016 är ett år då jag periodvis lidit som mest av barnlösheten, ett riktigt skitår, men samtidigt varit det år då jag äntligen till slut blev mamma, det bästa året i mitt liv. Så tänker jag att det väl så ofta är på det sättet, att glädje och sorg går hand i hand eller kanske snarare när man inte tror man ska orka mer och kraften är på väg att helt ta slut så sträcker hoppet ut en hand. Nu ska denna glädje fortsätta ända in i föräldraskapet, rätt in i hjärtat, och bara mysa. 2017 får äntligen min familj börja livet som tre. Det är den största dröm jag kan tänka mig och jag begär inget mer av livet just nu.



Gott nytt år!

14 kommentarer:

  1. ❤ Gott Nytt År som en hel liten familj!
    Längtar och längtar.....
    Kram på er!💕

    SvaraRadera
    Svar
    1. God fortsättning! Fina, fina Åsa. Kram!

      Radera
  2. Åh, det är så härligt att läsa! Och nu vet ni vad som väntar, det kanske blir ännu starkare längtan så men också mer lycka! Kram på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Starkare längtan, absolut. Men också mer energi! Kram

      Radera
    2. Hanna är sannerligen värd att vänta på.
      Jag fick fänta- länge....men hon kom - Martina och idag är hon till och med äldre än dig och har en egen liten dotter.
      Alla varma lycka tll vågor som ryms i världen skickar jag till dig/er!

      Radera
    3. Tackar så hjärtligt! Så fint att du fick din Martina - och barnbarn!

      Radera
  3. Hoppas att ni slipper vänta länge till. Gott nytt år!
    /En till som som väntar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och god fortsättning på det nya året.

      Radera
  4. Fast egentligen så blev ni ju föräldrar redan 2016 ;-) gott nytt år! //Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det förstås :) Men det är minst sagt en lite speciell sits att vara förälder utan att ha sitt barn i sin famn ... ännu. God fortsättning på det nya året!

      Radera
  5. Gott Nytt År till er!!! Håller med i det du säger och det krävs mod att våga leva i lyckan och glädjen och bortse från allt negativt. Vi njuter med här hemma och glädjs åt vår barnlycka. Vi har haft tillräckligt med sorg så nu ska vi få njuta. 2017 är vårt år!!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. God fortsättning på er! Ja, 2017 är guldåret! <3

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina