Ett till steg

I helgen hälsade vi på svärisarna och plötsligt berättade min make för dem att vi försöker bli med barn men att det inte gått så bra ännu. Det kom naturligt och var så skönt att han äntligen kände sig redo att ta bladet ur munnen. En tung sten lossnade från mitt bröst och från hans tror jag. De blev så otroligt glada för vår skull och var samtidigt beklämda för oss när vi berättade om de dalar som varit de senaste 1,5 åren.

Ååh, nu känns det äntligen som att denna tunga resa går lite, lite lättare.