Jag vet inte riktigt. Mår sådär i dag. Mensen kom, en dag sent, och det var väl inte särskilt oväntat. Men den där strimman hopp, alltså. Det gör ju så ont när den dör. Det som gör allra ondast är att ju längre vi färdas på den här resan, desto längre bort känns målet.
Så känns det just i dag. Men i morgon är en annan dag.
Ja visst är det tungt! Det där hoppet som alltid finns där varje månad, att gång på gång få det bortryckt gör så ont! Känslorna som pendlar upp och ner, hela tiden. Efter en besvikelse ska man starta om och påbörja en ny omgång. Men det är som du säger, i morgon är en annan dag. Stor kram!
SvaraRaderaJa, det är såå jobbigt. Att man orkar... Men det är väl det där hoppet som bidrar till det. Kram!
SvaraRadera