När jag stod där inne på akupunkturkliniken och ombads att räcka ut tungan och blunda medan han fotade så tänkte jag att "snart hoppar ett kamerateam fram, pekar och skrattar". Men det hände förstås inte.
Jag fick sen, i trosor och behå, ligga på en brits medan jag fick nålar både här och där (jepp, venusberget var också inblandat). Sen smetade han också ut någon sesampasta som han tände eld på (inte på det berömda berget, puh!) med rökelse. Ibland blev det ordentligt hett, men det gick över fort.
Innan han stack in nålarna tryckte han på olika punkter, en del gjorde så sjuuukt ont och andra kändes inte alls. När sedan nålarna varit i, så gjorde det mindre ont på de flesta ställen. Men det var främst ett ställe på magen som det gjorde ont i när han tryckte. Där fick jag också någon värmelampa placerad. Och så fick jag några frön "för själen och fertiliteten" intejpade i öronen".
Jag har fått några hemläxor. Promenad 20 minuter om dagen är en av dem. Det tuffaste blir ändå att följa kostråden. Inget socker och ingen mjölk. Min första tanke var "Men, men. Onsdagsfikat på jobbet då?" Men det här ska jag väl klara, åtminstone för det mesta. På Madeira tänker jag inte vara utan vare sig socker eller ost. Och julbordet med jobbet är väl inte heller så kul utan socker och mjölk, när man dessutom är vegetarian och varken äter kött eller fisk.
Nu får vi se varthän det barkar. Jag googlar ivrigt på adoption också och har fastnat för några länder. Jag får väl ha en slags redovisning för maken (framför katedern, med pappret i hand, haha).
Hej Lina! S här igen (med akupunkturerfarenheten!) Kul att se att du är igång och planerar för olika saker. Det känns alltid bättre när man känner att man gör något åt sin situation. Min akupunktör tände inte eld på något, däremot ville hon att jag skulle koka örtdekokter och dricka varje dag. De luktade och smakade hemskt! Min sambo gick och gömde sig i sovrummet medan jag kokade i köket och sprang runt med luftrenare... :) Hon höll också koll på min temperatur som jag fick mäta varje morgon. Annars var det precis som med din akupunktör, jag fick visa tungan varje gång och prata om lite olika vätskor i kroppen, nålar givetvis och den mjölk och sockerfria kosten. Det var inte så svårt som jag trodde att det skulle vara med kostomläggningen. Första veckan gick det på enbart adrenalin för jag var så förbannad på situationen i stort, och sedan var jag (i stort) sockeravvänjd. Men jag höll inte 100% heller, någon gång tog jag något sött, när det var värt det... Lycka till! Hoppas det funkar för er! Kram, S
SvaraRaderaHej S!
RaderaJa, det känns förvånansvärt bra att köra med lite parallella spår. Planeringsfreak som man är, antar jag =)
Haha, såg nog ganska festligt ut när du sprang runt med den där luftrenaren kan jag tro! Jag tycker inte heller kostomläggningen är särskilt svår, men jag har också fuskat lite smått. Vi får se hur det går ...
Kram!