Jag valde att försöka sätta ord på känslorna och tankarna kvällen innan det var dags för gårdagens graviditetstest.När ovissheten stundvis kunde kännas ganska ljuv. Men också jobbig, förstås.
2014-11-02
Är man någonsin så mellan hopp och
förtvivlan som kvällen innan det andra ivf-försökets stundande
graviditetstest? Det är allt jag fokuserar på. Som om jag ska ta
sats i höjdhopp, inte nudda ribban. Jag har inte tänkt på något
annat än minus eller plus den här dagen. Att hoppas halvhjärtat
går inte, inte i dag. Det är av och på. Av och på. Det är som
att vi tror att vi aldrig varit närmare. Men vad vet vi, egentligen?
Är vi ens nära nu?
Imorrn kastar vi oss utför stupet.
Lyckas vi flyga den här gången, eller blir det en till
kraschlandning? Vad resultatet än visar, blir det skönt att veta.
Om vi kan andas ut, få känna lycka, eller om vi måste sugas in i
sorgen, in i det svarta hålet, igen.
Kroppen skvallrar ingenting, är så
hemlighetsfull. Eller är det du som är så finurlig, så
hemlighetsfull? Jag är hoppfull, sprudlande nyfiken, större delen
av tiden. Men små stunder tvingar jag mig själv ner på jorden, ner
till likgiltigheten. Att fokusera på en framtid med tredje och sista
ivf-försöket, en plats i adoptionskön. Att det också är en
framtid, en alldeles underbar framtid om det leder till att storken
hittar till oss.
För den som inte läst hur det gick, så finns det inlägget här.
För den som inte läst hur det gick, så finns det inlägget här.
Hej, håller på med första ivfn, vad är anledningen till er barnlöshet? Jag verkar ha lite tjall med äl och mannen har få spermier....
SvaraRaderaHej! Hoppas att det ska gå bra för er. De vet inte anledningen till vår barnlöshet. Mina ägg verkar okej och av god kvalitet, samma sak med mannens simmare. Så vi passar in i skrået "oförklarligt barnlösa". Får se vad de säger inför tredje ivf:n.
RaderaBlev väldigt ledsen när jag läste dina senaste inlägg, trodde så att det äntligen skulle lyckas för er. Det går inte att beskriva hur man mår och känner men du sätter ändå orden så rätt. Har man inte varit med om denna berg o dalbana kan man aldrig förstå, det tär på ett sätt jag inte trodde var möjligt.
SvaraRaderaHur vet man att man är redo för adoption? Det känns som ett riktigt stort steg för mig.
Sköt om varandra, och ni är inte ensamma även om det är en klen tröst. /Jessica
Tack Jessica! Ja, vi kämpar på.
RaderaJag tror att jag kanske, eventuellt, är redo för adoptionsprocessen (men det vet man nog inte förrän efteråt eller mitt uppe i den, eller?), min man har en bit kvar innan han känner att han är där. Men han säger att han kommer att komma ikapp så småningom och att jag ska försöka dra honom i rätt riktning.
Vi har pratat om adoption redan innan vi visste att vi skulle ha svårt att få barn. Men det blir ju något helt annat när man börjar sätta sig in i alla de tunga bitarna. Nytt pussel där man ska försöka få bitarna på plats.