Kliniken ringde i dag. Ivf:en skjuts upp till slutet av februari. Tänk att en ynka månad kan få en att känna sig så uppgiven. Jag fällde några tårar men behärskade mig ändå någorlunda. Det är trots allt bara uppskjutet en månad. Men samtalet påminner mig om att det inte är våra spelregler. Det är omständigheterna/vetenskapen/slumpen eller nån annan jäkla sadist som bestämmer.
Anledningen till att behandlingen skjuts upp är att jag ska få äta särskilda kapslar, två per dag, fram tills dess att jag tar graviditetstestet. Medicinen, som jag inte minns namnet på, ska höja halten av progesteron och östrogen i mig. Min läkare hoppas att det ska leda till att jag får starkare ägg och det är ju bra. Det kan visst hända att det leder till några finnar i ansiktet också.
Hela tiden har vi fått höra att äggen är starka, om än få. Men jag har väl inte riktigt trott på att de är starka i och med att de inte klarat sig längre än några dagar utanför kroppen och de som satts in inte stannat kvar. Det känns liksom inte logiskt. Men jag vet inte, de kanske ser superstarka ut först men så trivs de inte med killbaciller? Haha, en vetenskaplig rapport på det?
Jag litar hur som helst på klinikens omdöme. Trots det finns ändå en bit som undrar varför jag inte fick de här kapslarna inför andra protokollet, eller första. Det borde jag komma ihåg att fråga. Men jag försöker tänka på det som faktiskt är, att kliniken gör sitt yttersta med de verktyg som finns för att hjälpa mig och min man att få ett barn. I slutet av februari. Nu tar vi ett djupt andetag inför tredje, och kanske sista, åkturen.
Heja dig, hoppas att kapslarna gör susen! :-) Vi hade hoppats på att kunna göra FET vid nästa ägglossning men får vänta till januari för att kliniken kommer ha julstängt och det krockar med min ägglossning.... Julstängt???? Jag kan lova att vår längtan inte har julstängt i alla fall...fnys :-( Men men, innerst inne förstår jag väl att de också måste få fira jul, men mitt lilla inre infertilitets-troll tycker nog att de gott kunde avstå från jul detta år... ;-) ;-)
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag förstår verkligen att det måste vara jobbigt att behöva vänta en månad till. Du har ju varit inriktad på början på februari och nu kastades planerna och tankarna omkull. Igen. Jag befinner mig i en liknande situation och ändå inte. Min make och jag vet inte om vi kan få biologiska barn eftersom vi inte har slutat med preventivmedel än. Livet tvingar oss på ett annat sätt att vänta och det känns grymt. Man bestämmer sig för en ”startdag” och så blir det ändå inte så. Det är en plåga. Så jag vet hur det känns att behöva vänta. Vi har längtat så länge vi med. Men tänk så efterlängtade barn vi kommer att få!
/Aylie