Tvåsamheten

Vi pustar ut hemma efter en underbar vecka på Madeira, mitt ute i Atlanten, och en skön jul hos svärisarna.

Det var ett så himla klokt beslut att åka utomlands tillsammans, bara vi två. Det hade inte kunnat vara bättre. Vi har verkligen fått njuta, skratta och vila. Och kan ni tänka er, vi blev inte med barn nu heller? Skönt, för annars hade vi ju kunnat boka in en charter för länge sedan. Skoja ba'. Men på en del självutnämnda experter verkar det ju som att det är så.

Medan jag påminns om den bitvis tunga ensamheten här hemma, så påminns jag om den ljuva tvåsamheten när vi semestrar. Att semestra med barn framöver kommer givetvis bli kul. Men att semestra vi två nu är ju en sådan avkoppling som vi sedan inte kommer få uppleva förrän vi åker ensamma igen. Eget tempo, inga rastlösa eller kräsna småttingar. Det är lyx att vara två vuxna människor i hotellbaren efter en god tvårättersmiddag och så lite biljard på det. Att hand i hand promenera länge, sitta på balkongen med varsin drink och föra vuxna samtal. Jag sa till min man att vore vi inte redan gifta, så skulle jag ha friat till honom. För det var så det kändes.