I morgon är en stor dag ...

Gott nytt år på er, allihopen. Jag hoppas att ni haft en fin nyårsafton. Min man har jobbat både i dag och igår. Men på nyårsaftonskvällen var han ledig och vi hade en mysig kväll på tumanhand. Vid tolvslaget hade vi mjukisbyxorna på och skålade i champagne. Svårslagen kombination. Vi tog oss inte ens ut, tillsammans med två nyfikna katter tittade vi ut genom vardagsrumsfönstret på de vackra fyrverkerierna.

I morgon är ett stort datum för oss. Kanske inte just nu, men det kan spela roll senare i livet. Inbetalningsavgiften till Adoptionscentrum och Barnen framför allt betalas in. Det innebär att det är 2 januari som blir våra ködatum hos organisationerna. Vi funderar på att ställa oss i kö också hos Barnens vänner, men avvaktar någon månad. Det är stora utgifter bara att stå i kö, mellan 2500 och 3000 kronor per år och organisation. I det långa loppet spelar det givetvis ingen roll, knappt nu heller. Jag hade kunnat anmäla vårt intresse hos den tredje organisationen redan nu. Men en bit av mig tycker att det också känns lite konstigt. Att lägga ut över 8000 kronor inom loppet av några dagar på medlemskap och köplatser. Som att man kanske går för långt? Jag vet inte, allt det här är så nytt.

Jag har tänkt att man är ganska synkade när man adopterar, alltså jämfört med om ena partnern är gravid eller måste proppa sig full med hormoner genom sprutor. Men jag tror det dröjer ett tag innan vi är där, i den synkade fasen, om vi adopterar. Min man är fortfarande avvaktande och ser inte längre fram än här och nu när vi registrerat oss hos organisationerna. Medan jag … ja, jag har gått från att läsa in mig på allt material jag kan hitta hos de olika organisationerna till att sluka adoptionsbloggar. Vi har lite olika startsträckor, helt enkelt. Men i slutändan kommer nog jag sakta in och han komma ikapp.

När vi såg fyrverkerierna tänkte jag på att de senaste nyårsaftnarna har jag undrat lite pirrigt om vi kommer att bli föräldrar just det här året. Nu har jag intagit en mer långsam väntan. Jag tror inte att vi är föräldrar nästa nyårsafton och det är inte så mycket mer med det. Jag längtar verkligen näst intill ihjäl mig tills vi är där. Men vi har nog en bit kvar och det är okej. Helt okej. Jag måste bara hitta lite projekt, icke barnrelaterade, att sysselsätta mig med för att lura tiden litegrann ...