I mars månad blir jag moster är det tänkt. Eller, det är mitt kusinbarn som väntas komma till världen. Men hans/hennes mamma är som en syster för mig och det är självklart att vi blir mostrar till varandras barn.Det känns så otroligt stort. Jag var en av de absolut första som fick veta i somras. Och även om hon var överlycklig när hon berättade, så visst var en bit av min kusin rädd för hur jag skulle reagera. Men det var bara glädjetårar. Även under hösten har hon varit orolig att jag ska känna att det är orättvist. Det gör ont i mig att hon ska behöva känna så, för det finns inte en bit av mig som är avis. Vi vill ha vårt barn, inte deras.
Visst kan vi skoja om att andra tränger sig före i "skaffa barn-kön" och jo, jag har brutit ihop över en del graviditetsbesked. Men handen på hjärtat så har det aldrig känts så, inte ens litegrann, med henne. Den enda sorgen är att om vårt första ivf-försök hade lyckats, så hade vi haft jämnåriga barn så när som på två månader. Att hon äntligen ska bli mamma är en av de största händelserna i mitt liv och jag längtar så efter att bli moster.
Vi har inte setts och kunnat kramas sedan hon fick beskedet vilket känns helt sjukt. Jag kommer troligen inte ens ha sett henne som gravid, vi har 100 mil till varandra så det är inte direkt nästgårds. Men jag längtar efter att få träffa mitt kusinbarn en massa i sommar. Det viktigaste med min semester, är att anpassa den efter att få ha honom (vill jag säga, men kan vara henne) i min famn. Stryka honom över kinden och byta blöjor medan hans föräldrar får ta igen sig. Det ska bli så spännande att han blir en del av våra liv. En helt ny medlem i släkten.
Jag brukar inte köpa och ge barnkläder förrän barnet faktiskt kommit till världen. Men denna gång känns det som min chans att vara involverad 100 mil bort. Det är också ett sätt för mig att få den där berömda polletten att verkligen trilla ner. JAG SKA BLI MOSTER! Så tidigare i veckan gjorde jag faktiskt slag i saken och köpte några plagg. De ska jag skicka till hans mamma i morgon, hon går på havandeskapspenning från och med onsdag. Så jag tänkte att hon har något att tvätta och vika in i garderoben då. Yttepyttesmå, söta kläder. Tänk att en av mina absoluta favoritmänniskor snart är mamma.
Hej Lina!
SvaraRaderaVad roligt att du blir moster!!! <3 Härligt också att du är så glad för din kusins skull! Men vad tror du det beror på att vissa graviditetsbesked är tunga för dig medan andra är det inte alls?
Hälsningar, E
Åh! Det är svårt att riktigt sätta fingret på. I det här fallet är det många känslor som spelar in, att jag vet hela hennes bakgrund. Det räcker så.
RaderaMen med många andra har det nog varit att jag inte känt dem lika bra och stor del ligger säkert i att vi inte varit öppna med dem om det vi går igenom, vilket kanske gjort att glädjebeskedet inte lämnats särskilt försiktigt utan stolt basunerats ut. Vilket givetvis ska vara helt okej(!), men inte alltid är så kul att ta emot när man lever med barnlöshetens fula nuna, du vet? :)
En tredje grej är nog att om jag skulle få veta om bekanta/vänner/släktingar som väntar barn nu, eller tidigare under ivf:en, så tror jag det är lättare att hantera än tiden innan. Då var man mitt ute i intet, det har funnits ett större hopp i och med ivf:en och nu adoptionsprocessen då förstås.
Hehe, långt svar!
Kram!
PS. Jättefina kläder för övrigt! /E
SvaraRadera