Lättsmält men berörande bok om adoption

Jag tänkte försöka mig på en kortare sammanfattning av Mary Juuselas Adoption: Banden som gör oss till familj.

Boken ger en inblick i 29 familjer. Gemensamt har de att det finns adopterade barn i familjerna. Både adoptivbarn, biologiska barn och föräldrar kommer till tals. Som mest intressant blir det nästan när två syskon är adopterade och har helt olika erfarenheter av att vara adopterad i Sverige och helt skilda syn på huruvida de vill besöka landet där de föddes.

Även om jag inte tror att adoption i dag skiljer sig särskilt mycket på det känslomässiga planet jämfört med tidigare, så skiljer det sig väldigt i praktiken. I boken har många föräldrar har hämtat sina barn på flygplatsen i Sverige, en del har bestämt sig för att adoptera och blivit föräldrar inom några få månader till månadsgamla barn och vissa har adopterat inom Sverige. Alla som intervjuats i boken är vuxna människor.

Jag är tacksam att få ta del av berättelserna. Ett citat jag tar med mig, som verkar känneteckna ett sunt sätt att hantera adoptionen, kommer från 19-årige Peter som adopterats från Sri Lanka när han var nio månader:

"Om man är öppen så uppstår det inga frågor och det blir mer en trygg känsla av att man inte är ett biologiskt barn men att man hör ihop ändå. Det är också viktigt att vara öppen även inför andra, adoptionen ska inte vara någonting hemligt. Då blir det svårt för barnen att veta vilka de är." 

Det är väl ingen wow-känsla att läsa citatet. Men jag tycker att det sammanfattar väl hur jag själv och Tobias skulle vilja hantera en adoption. Dessutom verkar det vara ungefär så många andra familjer, där adoptionen inte skapat allt för stora identitetskriser, resonerat.

En lättsmält men fortfarande berörande bok om adoption. Jag rekommenderar den varmt till den som funderar på att adoptera.