Tio timmar kvar

I morgon är vi tillbaka på kliniken, tredje äggplocket. Det känns ganska nervöst, även om jag vet hur det går till. Det kommer antingen göra väldigt ont i slutet, eller så inte ont alls är det jag nog tänker mest på. Det är så de olika gångerna sett ut. Jag längtar mest tills det är över. Och allra mest, när det kommer till detta, längtar jag till om 20 dagar när vi vet hur det gått.

Bilden är från andra försöket, efter äggplocket. Man är så där lagom mör och ändå lättad över att det äntligen är färdigt.

Jag kan inte bestämma mig för om jag är peppad, livrädd, sorgsen eller bara lite spänd. Antar att jag är alltihop på en och samma gång på något sätt. Det sorgsna är för att det ibland bara sköljer över mig att det inte var det här vid hade tänkt oss när vi bestämde att vi ville bilda familj. Men så är det med det, antar jag. Och det är bara att gilla läget. Det är inte så farligt, det hade kunnat vara värre!

Tio timmar kvar till incheckning. Nu kör vi!