Tiden rusar fram

Dagarna går verkligen undan nu. I helgen jobbar jag och nästa helg gifter sig våra goda vänner. Jag är toastmadame och stor del av tiden efter jobbet går nu åt till att försöka styra upp grejer och komma ihåg att inte glömma nåt. Jag ägnar mycket tid bara åt att tänka på vad som behöver göras också, förstås.

Det känns skönt att fylla huvudet med något roligt. För nu har ju faktiskt en hel vecka av familerättssekreterarens semester gått. Hoppas den inte känts lika snabb för henne som för en annan, haha. På onsdag blir det skarpt läge för mig som nyhetschef, en annan rolig grej att fylla huvudet med fram till åtminstone december. Men tråkigt att mista en fin kollega. Har sagt att det kommer ta ett tag att smälta att hon inte kommer att komma tillbaka till redaktionen. Från början lär det nog bara kännas som lite semester.

Jag och Tobias pyser uppåt vår första semestervecka, som ju nu börjar kännas vansinnigt snart så här tre veckor innan. Andra semesterveckanveckan väntar vi med spänning på att få läsa, och tycka till om, medgivandeutredningen som sedan ska in till socialnämnden veckan därpå. Visst vill man att tiden på ett sätt ska stå stilla under semestern, men i och med adoptionsprocessen är viljan att tiden ska rusa framåt ännu större. Vi har föga nytta av tid som står stilla just nu, känns det som.