Sista samtalet på socialkontoret

I går hade vi vårt sista inplanerade samtal med familjerättssekreteraren. Nu börjar man vänja sig med att svara på allt en främling frågar om. Eller ja, främling är hon väl kanske inte längre. Men vi vet ju ingenting om henne och hon vet i princip allt om oss.

Om tidigare samtal berört främst dåtiden så handlade gårdagens samtal om framtiden. Hur vill vi uppfostra vårt barn? Har vi funderat på hur vi delar upp föräldraledigheten? Får vi ledigt från jobbet för att hämta vårt barn? Hur hanterar vi på om barnet tyr sig till den ena och inte den andra? När planerar vi att vårt barn börjar förskolan? Hur hanterar vi tonårstiden? Har vi några förväntningar på vårt barn? Och så vidare. Allt det här är givetvis frågor vi har funderat på, inte minst tack vare föräldrautbildningen. Men det är också frågor som egentligen är omöjliga att svara på.Visst, vi tänker och planerar. Men hur det egentligen blir, vet vi ju inte förrän vi väl är en familj.

Nu kommer inte särskilt mycket hända innan familjerättssekreteraren går på semester, kanske hinner hon kontakta någon av våra referenter. Tillbaka från semestern kontaktar hon de referenter som hon har kvar och det är även då hon börjar skriva sin rekommendation, vilket beslut hon föreslår socialnämnden att fatta vid sitt sammanträde i mitten av augusti.

Undrar hur långt det är kvar till mål?
Här, vid föräldrautbidlningen i Falun,
kan man väl säga att fortsättningen på vår resa började.