Nackdelen är givetvis att jag och maken kommit på oss själva med att tröstäta. Snarare tröstfrossa, faktiskt. Vi tycker också så synd om oss själva i denna barnväntan att vi inte förmår gå till gymmet. Riktiga soffpotatisar är vi, värre än någonsin skulle jag säga. Men nu låter vi det vara så ett tag. Vem går inte upp lite i vikt av att vänta barn?
Efter fem år av längtan fann vi vår dotter i Taiwan. Nu längtar vi efter syskon.
måndag 13 juni 2016
Vem går inte upp i vikt av att vänta barn?
En av de stora fördelarna med vår barnväntan är att jag kan äta och dricka det som faller mig in. Vilket är en stor fördel när ens cravings till och från handlar om ett glas rosé så här i sommartid. Gärna tillsammans med en varm macka toppad med chevrè och honung som ringlas över det. Mums.
Etiketter:
adoption,
barnväntan,
cravings
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hög igenkänningsfaktor!!! Nåt vill man ju liksom unna sig och det är ju så mysigt att gå på café tillsammans, eller lyxa till det med en öl/vin på balkongen. Njuta av det som går och som finns till hands! Ät på tycker jag! :)
SvaraRaderaKloka ord! Vi fortsätter käka - men visst vore det fint att känna ett sug efter gymmet också snart ☺️
RaderaÄt på, det säger jag med! När vi hämtade vår sista lilla unge i Taiwan fick vi stanna länge, och till slut blir det jobbigt att gå ut och köpa mat hela tiden (man har liksom inte smörgås och pålägg hemma), så jag gick ner flera kilo, trots att de har så god mat i Taipei. Så jag tycker att ni ska ladda upp, så att ni har några extrakilon att ta av!
SvaraRaderaFantastisk inställning! Detta tar jag med mig. Även om jag ska försöka träna armarna lite så jag orkar bära vårt barn.
Radera