söndag 12 juni 2016

När bitarna faller på plats


Många runt omkring oss blir föräldrar just nu. Nyligaste tillskottet kom för drygt en vecka sedan och presenter är givetvis inhandlade. Ett rosa kort fick kompensera att det blev så himla blå grejer, haha. Det är helt fantastiskt och allra, allra oftast tänker jag, handen på hjärtat, på hur innerligt glad jag är för alla nykläckta familjers skull. Och för vår skull, för vårt barns skull som får en massa andra relativt jämngamla barn i sin närhet.

Men det är ett sting i mammahjärtat att extra ofta påminnas om att vi inte är där. Att det här med att bilda familj skulle vara så himla svårt för just oss, att vi inte har en aning om när det verkligen är vår tur. Dag efter dag. År efter år. Ja, jag är avundsjuk på att andra får uppleva det som vi så innerligt vill uppnå.

Senare i livet kommer det spela noll roll. När vi väl har vårt barn i våra armar kommer jag vara så tacksam att väntan var evighetslång, att det var tack vare det som det ju blev just vi som blev familj. Alla bitar faller på plats. Men i den här cirka 1642 dagar långa längtan är det förstås lätt att dras in i tvivlet på att vi alls kommer hamna där. Det är så fruktansvärt abstrakt 80 procent av tiden.

En tröst är att se att mycket hänt under den tid som förflutit. För två år sedan hade vi inte ens påbörjat vår första ivf-behandling. För ett år sedan hade vi avslutat vårt sista ivf-försök två månader innan och visste inte att Taiwan skulle bli vårt land även om det fanns med i diskussionerna, medgivandeutredningen var inte ens färdig. En stor fundering för ett år sedan var "Hur nära oss är du nästa midsommar?".  Inte sådär jättenära även om vi kommit långt, skulle jag säga.

Jag längtar så efter det stora samtalet. Längtar så efter att ha en bild att hänga på kylen. Få veta vem det är vi väntar på. För att inte tala om det liv som väntar sedan. När den där bilden på kylskåpet, i plånboken, på den lilla anslagstavlan vid arbetsplatsen förvandlas till en faktisk liten minimänniska som vi får äran att älska, att leva tillsammans med. Bitarna som faller på plats.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina