Resfebern har anlänt!

I kväll slog den stora resefebern till, pang boom. Hjääälp så spännande att vi åker snart.

Dagen har varit relativt produktiv, åtminstone för mig. Stackars Tobias har legat däckad i förkylning och feber. Jag fick tillfälle att testa nya febertermometern på honom - den fungerar! Jag har bland annat rensat i trädgården och tvättat bilen. Sedan har jag handlat. Med mynt givetvis, hehe. Under kvällen satte jag mig med "det här behöver ni tänka på"-luntan av adoptionspapper och betade av bit för bit. Lämnar det som lämnas kan, än så länge.

Jag har inte kunnat anmäla min föräldraledighet. Det krävs ett fysiskt möte, hopplöst för en pendlare, så det får vi väl ta när vi kommer hem men jag ska slå en signal i morgon innan jobbet tänkte jag. Tobias tio lediga dagar har vi kunnat anmäla däremot, men senare måste han fylla i en särskild ansökan senast två månader efter att vi fått henne i vår vård. Då vet vi det.

Jag har fyllt i en blankett för Hannas försäkring så att den börjar gälla från den dag vi får henne i vår vård. Den behöver vi posta. Sedan har jag letat efter en blankett som jag inte hittar, som vi ska visa för Skatteverket när vi kommer hem. Så den behöver jag kontakta socialtjänsten om. Jag känner ingen panik över att inte hitta den. Irritation, absolut. Men det är ingen blankett som ingår i de adoptionsdokument i original som vi skickat till landet och kopierat till förbannelse. Så jag tänker att den inte är extremt viktig åtminstone.

Skönt att vi bara behöver med oss ett papper till Taiwan, det från Migrationsverket. Ja, utöver alla resehandlingar då (bokningsnummer till hotellen, flygbiljetter, adress till barnhemmet ... ).

Jag har också kollat igenom allt annat vi behöver göra vid första två veckorna inom hemkomst, främst myndighetskontakter, och det är ju ett gäng med grejer. Men det löser sig. Skönt att ha lite pejl på i alla fall. Ganska direkt efter hemkomst ombeds vi också höra av oss till barnhemmet med bilder och kort uppdatering om hur vistelsen och resan hem gått.

Jag längtar faktiskt lite till jobbet i morgon, att åtminstone få beta av jobbgrejer (och fackliga grejer) och få dem ur världen och framför allt huvudet dessa fyra sista dagar.

Jag har en härlig känsla av att också denna vecka kommer säga "swosh, swosh!"

Det har inte bara varit "nytta" i kväll. Jag såg också till att (nöjes)lyssna på samtalet när Tobias ringde mig om barnbeskedet. Jag blir fortfarande så tårögd när jag hör det. Resebeskedet var ljuvligt, givetvis. Men barnbeskedet, att efter den långa väntan få de där svaren på frågan vem vi väntade på ... Det var riktigt magiskt och olikt allt annat jag upplevt i livet. Om Tobias är okej med det ska ni få höra det någon gång.