Teknikförberedelser inför Det stora samtalet

Jag har försökt få till det och googlat med inspelning på min telefon på samma sätt som vi enkelt kunde spela in barnbeskedssamtalet som vi fick med Hanna. Men nya, skärpta, regler gör att det inte går att spela in samtal så lätt direkt i telefonen längre. Min röst spelas in, men inte den som ringer om jag inte slår på högtalaren. Så nu ska jag köpa en diktafon och en hörlur med mikrofon, Tobias har redan detta, och så får vi helt enkelt hoppas på att ha dessa till hands när adoptionsorganisationen ringer. Sen förstås att när den får samtalet ringer den andra försöker komma ihåg att spela in det också.

Vi får se om vi lyckas, annars får vi tänka på att det finns ju andra roliga sätt att bevara minnet av stunden för detta barn även om det inte blir exakt likadant som med storasyster. Nu har vi ju en chans att filma storasysters reaktion, till exempel och så kanske vi kommer ihåg att tänka på att dokumentera det på något annat sätt, lika fint men bara annorlunda beroende på hur situationen ser ut.

Jag ska erkänna att resebeskedssamtalet kommer jag knappt ihåg eftersom det egentligen blev några samtal fram och tillbaka innan ett datum verkligen spikades. Men nu minns jag det vagt när jag tänker på det, jag minns var på kontoret jag befann mig. Själva barnbeskedssamtalet däremot, som kom ett halvår innan, när Tobias ringde mig, är så extremt tydligt.

Nu ska jag alltså se till att diktafonen är med mig 24/7, eller åtminstone kontorstid på vardagar när Barnens Vänners nummer kan ploppa upp på displayen.