Sju månaders väntan och Happy ten-ten!

I dag har vi väntat sju månader på dig, Pytte. Det är ungefär så länge det känns som att vi väntat, varken mer eller mindre. Det känns länge, men vi är alltför medvetna om att det kan vara lika länge kvar och så är det med det. 

Jag bara går och väntar på att ett barnbesked ska komma snart och hoppas förstås att det är vårt barnbesked som står på tur.

Vi firade sju månader bakom oss i helgen kan man säga, när vi firade Ten-ten day. Hanna tyckte det var en jätterolig dag. Så kände jag också. Det var lite som att förbereda för jul, nyår, påsk eller midsommar. Vi hade så mysigt tillsammans med Hannas farmor och farfar samt farbror.

Hurra! En familjebild. Dessa är sällsynta! Hanna ville dessutom ha den klänning hon fick i fyraårspresent, vilket gladde mig då hon inte velat använda den tidigare. "Ska aldrig i hela världen ta av mig-skön" men trist att den inte hade snurr, var betyget. Min klänning är en av de två jag beställde och tänkte att jag kanske ska ha vid skajparna med Pytte samt sen i Taiwan. Men det blir nog inte den då, skön i Oktobersverige men lite för varm för en nervös blivande mamma på en skinnsoffa i Taiwan, tror jag.

Efterrätten! Ananaskaka, som jag ska lägga ut recept på sen. Mycket god! Påminner om kubb, fast saftigare i och med fyllningen. I skålen finns fruktsallad med mjölk, kondenserad mjölk och kuber av sjögräsgele. Det sistnämnda spottade både jag och Hanna instinktivt ut när vi provade bara det från skärbrädan. Inte för smaken, smakar knappt nåt, utan konsistensen. Men tillsammans med det andra var det fint! 

Vi drack också bubbelmjölkste, vilket var väldigt enkelt att göra och som Hanna till min stora förtjusning gillade. Man köper alltså gelekulor som man kokar. Så låter man te dra, häller i mjölk, kondenserad mjölk och slutligen de små kulorna. Man kan gärna ha krossad is också, men det glömde jag fixa.