Gissningsleken fortsätter

Då det trillat in lite nya gissningar, var det så klart dags att uppdatera listan. 

Min gissning: 16 september 2020, flicka, tre år
Tobias gissning: 11 maj 2021, flicka, tre år

Fler som gissat:

Silvia: 5 juni 2020, flicka, 2,5 år.  
Farfar: 5 augusti 2020, flicka, 1,5 år.
Björn: 21 augusti 2020, pojke, 2 år.
Farmor: 25 augusti 2020, pojke, två år.
Helen: 14 oktober 2020, pojke, två och och två månader.
Nybliven mamma: 19 oktober 2020, flicka, 2,5 år.
Lottie: 21 oktober 2020, pojke, 2,5 år.
enlångväntan: 4 november 2020, flicka, två år.
Nanne: 11 november 2020, pojke, 19 månader.
Anonym: 20 november, pojke, 2,5 år
Jennelie: 18 december 2020, flicka, 18 månader.

Sysselsättningsgrad

Jag har fnulat på vad som finns att sysselsätta sig med i denna väntan, även fast jag fortfarande inte riktigt fattat att vi väntar. I söndags passerade vi enmånadsstrecket!

En sak jag kom på, var att passa på att beställa ett par klädesplagg till barnhemmet nu när det är flera reor. En body och två par byxor. Samtidigt fick Hanna en tröja med grävmaskiner på, vilket kändes vältajmat eftersom när kag hämtade henne från föris häromdagen hade hon stått och kollat på en grävmaskin i 45 minuter. Nöjd tjej, och våra språkvänner som just fått en knodd köpte jag en body till. Lite win-win-win.

När vi vet vem vi väntar på och vilken storlek hen har brukar det vara standard att köpa ett klädset i den storleken och lämna till barnhemmet, eftersom vi självklart vill att vårt barn ska få behålla ett set kläder därifrån som minne. Vi köpte också en leksak i gåva förra gången, så det gör vi nog nu också. 

Personalen fick svenskt godis och i händelse av att vi eventuellt skulle få träffa biologisk familj hade vi med oss lite olika typiskt svenska grejer (bla. dalahäst) och ett halsband med Hannas månadssten, likadant som Hanna har. Men såna grejer känns lite mer personliga samt färskvara och mer aktuellt att fundera över när vi närmar oss på riktigt.

När Pytte inte är så pytteliten

Det är lätt att tänka att det kommer bli konstigt för Hanna när Pytte inte är så pytteliten. Jag tror att hur mycket vi än förklarar, ger exempel på kompisar till henne som är ett eller två år yngre, ser hon en av sina dockor framför sig. Vad händer när det visar sig vara Pytte 3,5 år?

Jag tänker så här.

1. Är det inte alltid extremt svårt för barn i förskokeåldern att föreställa sig hur litet eller stort ett syskon är? Jo, ett relativt färskt och urgulligt exempel är när Hannas syssling fick en nyfödd lillebror och undrade när han skulle kunna hoppa studsmatta med henne.

2. Hanna blir storasyster. Hur stor Pytte än är på pappret, är hen fortfarande ett barn som kommer till ett helt nytt land, ett helt nytt språk, en helt ny kultur, en helt ny familj, ja, ett helt nytt liv ... Herregud, då om någon gång blir man nog väldigt liten innan man sakteliga växer.

Jag är så glad för Pytte, som får Hanna till storasyster och så glad för Hanna, som blir storasyster.

En månad, ungefär

Älskade pytte,

Igår firade vi att vi stått i kö i Taiwan i en månad. Fast det är ju inte riktigt sant. Vi har officiellt varit i kö tre veckor och inofficiellt i fem veckor, så det blev lite i mitten vi firade. För lite så är ju livet nu jämfört med förr, att det bara är att hänga med. Vi tar oss inte så lätt eller gärna till Uppsala i dessa tider och nu råkade kommunens lyxrestaurang ha take away-special på asiatiskt tema.

Din blivande storasyster tänker mycket på dig. Det vet jag, för från ingenstans som i dag när farfar satte upp ett staket sa hon åt honom att han måste göra det så att du inte kryper under och igår vid läggningen pratade hon om allt hon ska lära dig. Hur man klappar vår katt (vi är jättetacksamma för det men ännu gladare om hon själv lär sig att sluta reta katten snarast möjligt), läsa böcker och att leka. Hon har så mycket hon vill lära dig, göra med dig. Men mest vet jag att hon tänker på dig för att hon säger "Saknar Pytte". Jag och din pappa saknar också dig, Pytte. Men nu är vi en månad närmare varandra. Ungefär.

Allt rullar på i konstiga tider

Ja, det är en konstig tid just nu. Jag tänker förstås på corona och hur det påverkar vardagen för många. Sedan sätter det förstås saker i perspektiv. Man får reda på siffror gällande hur många som dör i vanlig influensa, hur många som dör i svält och så vidare. Jo, jag grottar nog ner mig i så väl corona som andra bekymmer runtom i världen och försöker tassa bort från det med hjälp av för tillfället kökslåderensning och trädgårdsskötsel.

Min pappa tillhör högriskgruppen, så jag och Hanna kunde tyvärr inte hälsa på som planerat i förra veckan. Vi stannade inte heller i Gällivare särskilt länge, utan åkte hem redan under måndagen eftersom det inte kändes bra att vara hemifrån. Särskilt mycket påtande här hemma blev det ändå inte vid hemkomst. Vi har fått bunkra (nåja) toapapper av helt andra anledningar än corona, eftersom Hanna åkte på magsjuka, förmodligen vinterkräksjuka, redan på nattåget och sedan var det snart min och till slut Tobias tur. Alla tre fick vi feber också. Denna vecka är vi äntligen friska och jag har kunnat plocka och dona hemma. Jag har sagt att de kan ringa in mig från jobbet om det blir akut i och med alla sjukskrivningar och vabb som är nu, så löser vi det, men jag hoppas verkligen att jag bara får vara hemma.

Gränsen till Taiwan är nu stängd för utländska medborgare. Det påverkar inte vår adoptionsprocess, utan den rullar på som vanligt. Vi är aktivt köande sedan 12 mars, när vår översättning till kinesiska blev klar. Igår kom fakturan på 10 000 kronor, som vi betalade in direkt.

Vi har nästan allt vårt sparande i fonder sedan knappt ett år. Det har verkligen gått stadigt uppåt, förutom nu då. För några veckor sedan flyttade vi allt vårt sparande till stabilare fond efter att ha tappat det som vi hunnit gå plus sedan sparstarten, drygt 10 000 kronor. Det är ju lite lurigt det där när man vill kunna använda pengarna inom en förhoppningsvis ganska snar framtid. Så nu tänkte vi faktiskt flytta över en liten del till "madrassen", alltså sparkontot, efter att till och med den stabila fonden börjat backa några synliga myrsteg. Det går ingen nöd på oss, corona är ju något helt annat än en småsparares pengar, men det kräver lite ny tankeverksamhet.

Jag känner mig trygg i hur detta hanteras i Sverige, men vill ändå tipsa om denna artikel gällande hur Taiwan agerat. Artikeln är från förra veckan, så fallen har hunnit bli fler i båda länder, men läsvärd ändå!

En semestertripp

En sån där jättemiss vi gjorde när vi blev föräldrar var att inte ta ut föräldrapenning i början. Vi trodde man kunde spara massor av dagar. Nu har vi knogat på att använda dagarna, men står fortfarande med drygt 150 dagar som brinner inne om de inte används innan Hanna blivit 5 år och 7 månader. 

Vi hinner inte ta ut alla, även fast vi ser till att ta ut helger när vi tar en fredag och så där, men använder förstås så många som möjligt. Det viktiga för mig är ändå att vi faktiskt har varit hemma, även om vi nu inte tagit ut pengar under hela tiden.

Fördelen med detta är att i morgon tar jag och Hanna nattåget till släkten i Norrbotten, tillsammans med mormor, och är lediga i över två veckor bara så där. Det är rätt lyxigt!

Så blir det ju en till gång när vi får en ny chans att vara lite smartare ...

Gissningslistan, första upplagan

Vad roligt med alla gissningar som trillat in. Tack!

En försiktigt pessimistisk gissning får man väl säga att Tobias står för, som inte tror på barnbesked förrän till försommaren nästa år! Jag har spanat lite i den St Lucy-grupp för svenska familjer som vi är med i och förstår hans gissning utifrån det. Det är ju verkligen allt från bara några månader, väldigt sällsynt, till runt ett år eller över ett år som det kan ta att få barnbesked.

Min gissning: 16 september 2020, flicka, tre år
Tobias gissning: 11 maj 2021, flicka, tre år

Fler som gissat:

Farfar: 5 augusti 2020, flicka, 1,5 år.
Farmor: 25 augusti 2020, pojke, två år.
Helen: 14 oktober 2020, pojke, två och och två månader.
Nybliven mamma: 19 oktober 2020, flicka, 2,5 år.
Lottie: 21 oktober 2020, pojke, 2,5 år.
enlångväntan: 4 november 2020, flicka, två år.
Nanne: 11 november 2020, pojke, 19 månader.
Jennelie: 18 december 2020, flicka, 18 månader.

Det här är säkert svårt för mig att komma ihåg, senhösten när löven nästan förmultnat på marken och vi fortfarande väntar, men när vi väntade på Hanna Wei-Ching och vi äntligen fick veta vem vi väntade på kände jag ett sådant lugn och att hade jag vetat att det var henne jag väntade på att få bli mamma till hade jag kunnat vänta minst lika länge till om jag var tvungen. Det var så fantastiskt och rofyllt att äntligen veta och att få se henne.