Tröttheten, tröttheten

Jag är som en våt fläck sen i torsdags när vi fick resebesked. Helt slut och svårt att förstå fortfarande. Men nu är biljetter, som antagligen behöver bokas om, bokade och visumansökan inskickad. Vår kontakt i Taiwan har det han behöver för att undersöka hotell och vi kan lugna ner oss något.

En bit i taget så är vi snart där.

Äntligen på väg!!

Jaaa! I dag kom ÄNTLIGEN det stora resebeskedet. Jag flexade ut förmiddag och vi såg till att sätta oss med visumansökan samt kontakta resebyrån för att be dem börja kolla efter biljetter. Datumet är detsamma som tidigare, tid på barnhemmet 29 mars.

Vi har också hört av oss till vår kontakt i Taiwan, som bett oss återkomma med passkopior och när vi har bokade flygbiljetter.

Mitt i detta kom nyheter om att Taiwan från 28 februari troligen kommer att korta karantäntiden till tio nätter. Hurra! Vi måste ändå tänka 15 nätter än så länge, innan Taiwan faktiskt bestämt sig. 

Men det är ju det här som är så bra med att ha allt om- och avbokningsbart. Ändras tiden i karantän kommer vi att flyga ned ett par dagar senare men biljetten hem blir ju densamma om inte den behöver ändras av andra orsaker. Det enda som behöver göras med hotellbokningen i händelse av kortad karantän, är att ta bort fem nätter.

Jag har inte helt landat ännu. Vill lösa det praktiska. Dessutom har jag jobbat kväll, så är lite urladdad i huvudet tror jag.

Hanna och farmor beställde ryggsäck och solglasögon till Hannas docka "Robban" samt till Alfreds docka som är likadan. De accessoarerna kom i dag! Så Robban är riktigt reseredo han med.

Taipei Mission not impossible

Telefonen fortfarande tyst. Nu börjar vi räkna på att om 29 mars fortfarande är aktuellt blir tidsramen väldigt snäv. Jag försöker stolpa upp det baklänges:

× 29 mars: Träffa Alfred

× Veckan innan, med några dagars marginal: Självkarantän

× Runt 4-6 mars: Avresa från Sverige

× Max 2 dygn(?) innan vi landar i Taipei: Negativt covidtest hos vårdgivare.

× Visumansökan: 7-10 arbetsdagar (om jag minns rätt!), exklusive eventuell postgång

× Biljettbokning hos resebyrå: Måste göras innan visumansökan  kan skickas. Preliminär tidsåtgång är fyra arbetsdagar, inklusive bekräftelse, pengaöverföring, biljetter.

Så enligt våra beräkningar skulle vi behöva veta ganska precis nu, egentligen igår eller så, om vi skulle våga hoppas på postgången. Det gör vi inte riktigt, så blir det 29 mars räknar vi med att först behöva besöka Taipei Mission för att lämna in handlingarna och sedan för att hämta dem en vecka senare ungefär. Men ska det vara hållbart behöver vi nog också åtminstone senast fredag.

Karantänlek

Vi spelar ganska mycket "Vildkatten" hemma, som är en spelplan med massor av bilder och småkort med samma bilder som man ska hitta på planen. Det där spelet har jag tänkt man kan packa ner, men sen känt njae. Så kom jag på i dag att "Kims lek", som vi inte lekt sen förskolan, ju är en klockren variant på det!

Det behöver vi inte ens packa något extra för. Leken går alltså ut på att lägga flera saker på ett bord, sedan tar lekledaren bort en av sakerna och man ska gissa vad. Vi har lekt den mycket i dag, lagt till nya grejer, tagit bort tre grejer, täckt över med duk och sedan gissat alla grejer som ligger därunder osv. Något som bör kunna sysselsätta sexåringen åtminstone några timmar av karantänvistelsen.

Ett bonustips: Min svärmor berättade om en lek hon tyckte om som barn. Det gick ut på att hennes mamma ritade av något som fanns i rummet och det gällde att spana efter och gissa vad. Inte heller något extra att packa ner. Kul!

En fin pusselbit på vägen för att förstå

Jag hittade brevet från Migrationsverket i lådan igår! Det måste ha kommit sent i fredags. I samma postskörd låg också slutfakturan från Barnens Vänner. Den landar på 96 000 kronor, ungefär den summa vi hade räknat med.  

Fortfarande svårt att förstå att vi ska få bli Jian-Ans föräldrar inte bara på pappret, men det där dokumentet från Migrationsverket om att han beviljas uppehållstillstånd är ju en fin pusselbit på vägen till att förstå framtiden.

Vi har också fått en tid för skype, det hamnade lite ur fokus eftersom tiden kom samtidigt som det preliminära resebeskedet. Men 17 februari är det showtime!

Resfeber light

Jag har haft två orosmoment i början av veckan, resfeber light om man så vill, men där jag känner mig lugnare nu.

1. Det började med att jag blev varse om att en covidinfektion kan ge positivt utslag på PCR-test i flera månader efteråt! På det fick jag bekräftat det jag misstänkte  att utan negativt PCR-test, ingen inresa i Taiwan. Inga bevis på genomgången infektion i världen spelar någon roll. Utifrån den information jag hittat, ska det ändå vara relativt ovanligt och infektionen har oftast gått ur kroppen ganska snart efter genomgången infektion.

2. Migrationsverket. Vårt ärende kom ju in till dem 10 januari, anade vi men har stått utan någon form av återkoppling. Tystnad när jag mejlade förra veckan. Fick ändå generellt svar via Facebook igår, väldigt snabbt ironiskt nog, att svar på mejl brukar ta 3-4 veckor(!). 

Jag försökte ringa några gånger igår men det var en halvtimme telefonkö och jag behövde in i möte. Sedan när jag kunde försöka igen hette det att "många ringer, prova senare istället". Klick, repeat, klick, repeat. I dag kom jag fram efter några försök och en halvtimme i kö. Först fanns inte vårt ärende, men sen fanns det visst och beslut fanns, positivt sådant. Det hade fattats så sent som i förrgår, så ligger nog i lådan snart. 

Medarbetaren jag pratade med  hävdade envist att nu behöver pojken besöka "svenska ambassaden i Taiwan" och fotograferas och sedan fylls en ansökan i med handläggningstid på 5-6 veckor, annars kommer han inte in i Sverige. Jag förklarade att det stämmer inte, inte enligt vår tidigare adoption, vår organisation eller andra som nyligen adopterat. Men han hade jobbat på Migrationsverket i elva år och sa att "så är det". Jag tackade för informationen och sa att jag undersöker det närmare "även om jag har svårt att tro att du har rätt". Vi var överens om att vi inte var överens, kan man säga. Jag kollade våra instruktioner senare och såg att det vi behöver ha med oss, är ett papper vi har till gränspolisen där det framgår att vi inte behöver ett sådant kort till uppehållstillstånd som mannen i luren envist hävdade. Adoptioner är undantagna. Slutet gott.

Jag kan också meddela att denna vecka gått hiskeligt fort. Det borde inte vara psykiskt möjligt, men det är sant. I helgen ser vi till att förbereda nytt mejl till resebyrån och kolla alla papper vi har till Taipei Mission så det bara är att swosha iväg pappren när vi får klartecken. Om några dagar hoppas vi på riktigt, riktigt glada nyheter! 

Den lilla röda

Ett rött kuvert med en "slant" i till en överlycklig tjej. Rolig tradition att föra vidare! Jag beställde både pynt och kuvert från Amazon, enda stället där jag kunde hitta det. Det är ju en sån grej som blir rolig att köpa på sig lite i Taiwan för kommande år.

Gåvan ges för lycka och välgång.